014: ”Vi är inte konkurrenter annat än i upphandlingen” – Matthew Bruhn ger sin syn på saken

Varmt välkomna ska ni vara till det 14 avsnittet av Mätpodden. Hoppas ni har en skön semester. Om ni har kommit tillbaka så hoppas jag jobben har börjat på bra. Om man jobbar som mätare så jobbar man i något sammanhang, företag eller organisation där det mätts. Då finns det ju väldigt många aspekter, inte bara kring själva mätningen utan hur det är att jobba som mätare. Det betyder ju inte bara för att man har många uppdrag att ett företag går bra. Det betyder ju otroligt mycket om det är dålig stämning eller man inte kan komma överens i ett företag, vilken företagskultur man har. Hur ser man på andra mätföretagens kollegor och konkurrenter i branschen? Hur växer man som företag och behåller sina anställda? Det är lite frågor som vi ska prata om i det här avsnittet. Det är Matthew Bruhn som driver Bruhns konsult som är en företagsutvecklare kan man säga inom lite olika branscher, men framförallt i mätbranschen.

Han tänker väldigt mycket på hur man mäter eller hur man jobbar kring och gör bra affärer inom mät. Vem är du Matthew? Vi ställer den frågan och så kör vi.

Jag är 47 år gammal och började min karriär inom denna branschen som mätningstekniker. Där började jag faktiskt på Ramboll med att bygga och utveckla och köra deras mätbilar som mäter asfalt. Därifrån har jag bara studsat vidare inom branschen, men det visade sig att jag hade inget större talang för att vara en mätningstekniker, men däremot tyckte kunderna väldigt mycket av mig, så jag insåg att min talang låg mer i att skapa relationer.

Blev det i olika yrkesroller där?

Det har ju mer landat i att hjälpa till att bredda på marknader. Oftast vill man ha in mer uppdrag, men frågan är egentligen inte om man vill ha in mer uppdrag, frågan är om man vill ha in rätt uppdrag för de resurser man har. Det är först då det börjar gå bra för ett företag tycker jag. Personalen trivs bättre, kunderna är mer nöjda. Och bara trycka ut väldigt många medtekniker till väldigt många uppdrag åt alla håll och kanter. Det fungerar men man blir aldrig bäst i branschen då.

Bruhns Konsult, hur kom det sig att du startade konsultfirma? Var har du haft yrkesroller och jobbat med för företag innan?

Det är företagskonsulterna. Jag gjorde en liten vända utomlands om konsult för att koppla ihop lite olika bolag inom teknik. Jag har en bakgrund som nätverksadministratör inom intäkter. Egentligen fungerar alla branscher på samma sätt när det gäller marknadsutveckling och utveckling av bolag. Det är egentligen bara tjänsten eller produkten som skiljer. Men det är samma tillvägagångssätt för det mesta. Det är få saker att gjorda och få dem gjorda på rätt sätt. Det tycker jag är jättekul att jobba med. Jag startade Bruhns Konsult egentligen i Sverige. När jag kom hem då och varit utomlands väldigt mycket, så startade jag företaget för att min fru ville studera och då skulle hon ha något litet tid och arbete att göra. Så det startades för att hon skulle kunna studera, men det har eskalerat till att bli väldigt mycket roliga uppdrag för min egen del istället.

Det låter diffust ändå som konsultföretag. Om man tar rent praktiska exempel, vilka jobbar du med eller vad gör du?

Om du skulle till exempel tillverka solglasögon, eller glas till solglasögon, så är du inrutad i att det är det jag gör, det är det mitt företag gör, det är det vi levererar. Då har man ju sina konkurrenter, där man har sin marknad att gå mot och ett visst kundunderlag. Men å andra sidan, varför inte tänka nytt där? Man kan ju göra kanske filter till drönarkamera eller till mätningstekniska instrument eller något sånt där också. Bredda vyerna, det finns jättemycket man kan göra, man ska inte placera sig själv eller låsa sig in i ett fack. Att vi är ett mätningstekniskt företag, vi har mätningstekniker, okej vad mer kan ni göra? Mätningstekniker är ju oftast väldigt duktiga, för de följer ju med i hela ledet från projektering till färdigställt, om det nu är ett husbygge eller till färdigställd väg. De ser ju alla delarna, alla momenten. Och de kan ju hjälpa till med väldigt mycket annat.

Jag har sett mätningstekniker som har väldigt bra talang för både projektledning, arbetsledning, sitta på och beställa sidan när det gäller att beställa både underleverantörer och varor till som man behöver till ett projekt. Så mätningsteknikerna är egentligen rätt mycket nav i hela byggbranschen. Man ska inte låta in sig för det tycker jag.

Man är väl spindeln i nätet på något sätt. Som du säger att man är en kontaktytan mellan många led. Jag bara tänker att det är också en utmaning för företag som har mätningstekniker att de kan lätt gå vidare till massa andra grejer. Jag bara tänker branschmässigt att det tar en stund att bli en duktig mätningstekniker och sen försvinner de till projektledare.

Det är tyvärr ganska vanligt. Det är inte lätt att hitta tekniker idag men det är över till deras erfarenheter som fortfarande jobbar som mätningstekniker. De går ofta vidare till andra roller, de blir regionchefer och de blir affärsutvecklingschefer och allt möjligt och går över till arbetsledning och projektledning och allt möjligt. Så man tappar ju en del kompetens på det sättet men jag tänker mer ur perspektivet som ett mätningsteknikskonsultföretag. Där borde man ju, tycker jag, borde man ju se sin möjlighet att bredda sig. Där finns ju bolag idag som har både projektledning och mätningsteknik och det är ju ett intressant steg i rätt riktning.

Vad tänker du om du har sett flera och jobbat med olika typer av mätkonsultbolag och vad är utmaningarna, genomgående eller olika utmaningar för sådana företag?

Den största utmaningen skulle jag säga, för min del som konsult när jag går in, den största utmaningen är ju att övertyga dem om att de inte är konkurrenter med varandra i branschen. Det är ju tyvärr, enligt mig, ett väldigt förlegat sätt att se på branschen, att det är vi och dem. Det gynnar ingen i slutändan. Det jag gör idag för KME-teknik bland annat, det är ju att skapa relationer mellan andra bolag där vi skapar samarbeten. Och det är inte för att vi inte vill ha uppdragen, men vi vill kunna leverera det bästa möjliga till våra kunder. Då är det ju bättre att vi tar in en annan konsult som kanske har spetskompetens inom det som efterfrågas än att vi lämnar ett halvdansresultat.

Om man nu är en företagsledare och tänker såhär, då tappar jag uppdragen, då kommer de inte tillbaka till mig. Vad skulle du säga då?

Det är det de gör, det är där man tänker fel. Om man tänker själv, om jag skulle ringa till en VVS och säga att jag skulle vilja lägga golvvärme, om de ger mig svaret att det är inte riktigt så duktiga på den biten men ring dem här istället. Nästa gång jag behöver hjälp med VVS, då ringer jag inte de som häll på mig till golvvärme, jag ringer inte de som gav mig rätt hjälp från början. Jag tycker det är helt fel tänk. Och det jag har sett, genom mina uppdrag som jag har haft inom mätningsteknik, så har jag sett att det gynnar bolaget mycket mer att förmedla bilspecialuppdrag, så är det bättre att förmedla än att inte leverera rätt. Du förlorar kunden i vilket fall. Du förlorar ju kunden om du inte levererar upp till förväntan.

Ja det är sant. Nej nej, det är intressant att höra. Jag gillar det tänket för jag tycker också, jag ser det i livet, om man ger, ger så får man tillbaka.

Ja.

Ge man med öppen hand så brukar man få mycket tillbaka.

Ja.

Men rent tekniskt liksom hur bygger man det där nätverket, eller tekniskt men liksom som företagande, hur knyter man de kontakterna? Liksom är det bara att man nätverkar och lär känna de andra i branschen och så blir man kompisar och så skickar man vidare eller hur? Hur tänker man där?

En viktig del av konsultrollen överlag, och det är ju även helt nya i branschen, som är nyutexaminerade och har sitt första jobb som mätningstekniker, det är att skapa en relation med din kund för att du är en del av gänget där du jobbar. Bara gå ut, göra den utsättningen eller den inmätningen som är efterfrågad och sen bara smita ifrån. Det ger ju ingenting i framtiden, utan det är att skapa en relation med de du arbetar med. Jag ställer alltid ifrågan, är det något mer ni behöver innan jag går? Är det något annat som vi kan hjälpa till med? Har ni några andra uppdrag på några andra byggen som vi kan hjälpa till med? Det skapar ju oftast en relation.

Det är väldigt kortsiktigt det där. Det känner jag i början när jag åkte runt mellan byggen och åkte. Så tänkte man att man inte var en del av det. Att man bara åker på fyra byggen på en dag och så får man ihop massa fakturerbar tid. Men då är man inte en del av projektet. Det blir tråkigt för en själv också, så blir det kass service.

Ja, det blir det.

Det bästa är att man ser att man hjälper projektet. Men hur får man de anställda, eller de som jobbar för en företag, hur ändrar man en sån kultur nu om man känner att det kanske inte har blivit så fullt ut?

Det beror väldigt mycket på vad du har ärvt för kultur i företagen. Jag har varit inne på konsultföretag där man har haft dålig stämning och dålig sämja i arbetslaget och så har man bytt ut en hel del folk som har gått självmant eller fått gå. Men den kulturen lever på något sätt kvar i väggarna. Det är väldigt svårt att bli av med. Men det kommer sig oftast av att man har inte fångat upp det i tid. Och sen när det väl har gått så långt så att det börjar bli kännbart mot kunderna då är det nästan för sent. Då måste man antingen byta hela gänget eller så får man ju sätta sig ner och komma överens i hela arbetslagets som ett team. Men idag så de många konsulter idag de har den här rivalitetstänket och jag tror att det är det som skapar en del av de här problemen som finns i bolagen.

Vill du utveckla lite mer det där hur man ska se på varandra? Alltså man är i olika företag så på något sätt är man ju konkurrenter men vad drar man gränsen kring det? Du har skrivit lite om det på LinkedIn.

Ja, du är ju bara konkurrent egentligen när du jagar en upphandling eller du jagar ett kontrakt. Då är ju alla våra konkurrenter, jag menar KO Mätteknik, bara för vi samarbetar med Mitta så betyder inte det är inte det att vi inte lägger bud på samma jobb. Men får vi då jobben och vi ser att det finns en möjlighet att dela resurserna mellan oss, då gör vi det. Jag har aldrig någonsin sagt nej till en konkurrerande företag om de kommer, om jag är på ett bygge och de är på bygget bredvid, skulle jag kunna låna dina prismar? Ja, fine, här är koordinaterna, inga problem. Men mät in dem själva för jag tar inte ansvar för dina resultat för mina prismar. Då är det bara att dela med sig. Det hjälper ju vår relation och det hjälper deras kund. Jag vill gärna att andra gör så till mina tekniker när de är hit.

Det finns mycket att jobba på där i branschen. Men det måste väl börja med ledningen också på något sätt. En organisation brukar ju spegla de som sitter längst upp.

Ja, till de som sitter längst upp i ledningen, där vill jag egentligen lyfta fingret för att se aldrig personalen som är en resurs, som är baserad i siffrorna i boksluten. Det är egentligen de som är ansiktet utåt, det är de som är din profil i ditt företag. Du kan ha hur flashig bil som helst och bjuda på hur fina luncher som helst. Men det är ju, till fem minuter sist, så är det ju gubbarna ut i fält som är din profil och som är ditt företag. Man borde börja se på dem mer som just det. Fånga upp dem, ha dem ett specialintresse. Nu genom KOM-teknik, vi fick in en kille, han var jätteintresserad av markradar. Vi ser till att han fick gå med och lära sig markradar. Nu är han uppe och kör markradar varje vecka. Tycker det är jätteskoj. Det är bara att fånga upp det. Det här med att låsa in dem, att du måste göra fem år på husbygge innan du får lov att komma ut och börja jobba på entreprenader på väg eller på järnväg.

Det är egentligen bara dumt för att folk har olika talanger, olika förmågor, olika personligheter helt enkelt. De kanske passar mycket bättre, jag var totalt värdelös på husbygge. Men jag älskar att jobba på järnväg. Jag gjorde bättre jobb på järnväg än även om jag inte hade erfarenheten där. Än vad jag gjorde på husbygge där, jag hade mycket erfarenhet.

Visst är det så att man passar helt olika, det är ju livssituation också, vill man ligga bort där, eller vill man vara nära till barnen, hämta dem på förskola, eller hur gillar man det här strukturerade, eller problemlösningen, eller anpassa uppgifterna. Man bara tänker lite mer på det där om man växer ett företag då, och säger att det finns ju, det är på något sätt en högkonjunktur, det känns ju som det finns väldigt mycket att göra. Tittar man på LinkedIn så ropar alla konsultbolag efter personal. Hur växer man då på ett långsiktigt sätt? Du kan anställa väldigt många på en kort tid, men det ger ju växtvärk det också.

Ja, det gör det. Jag kan egentligen dra en parallell där till mitt uppdrag. Jag sitter ju bland annat som key account manager för KME-teknik i Stockholm. Det första jag märkte med det uppdraget var att Kimmo som är vd där, han är ju egentligen inte en vd som man brukar se på en vd, utan han är ju mer en galen tekniknörd som bestämmer i bolaget. Så är man intresserad av någonting där, då snappar han ju snabbt upp det och provar gärna ny teknik och breddar sig gärna på de områdena som kommer upp där han är intresserad av det och personalen är intresserade. På den korta tiden som jag har varit där nu i snart två år, där har vi ju breddat oss rejält med, där vi rekryterade in Richard Ebertson som är 3D-skanning-expert.

Då gick det från att vi hade en scanner till att nu har vi en av varje. Och testar de olika nya teknikerna, testar Matterport-tekniken och hur man kan använda den i byggbranschen på ett bra sätt och göra syn på arbetsplatser via länk genom Matterport, det är ju klockrent. Så det är ju jättekul och så här men man måste vara öppen för att prova nya saker. Som konsult kommer du ju ofta in i ett bolag, ja vi vill växa, men vi vill göra det på det här sättet. Då blir det lite grann att man låser in, så det är som om någon skulle be mig att be en konstnär om att måla en tavla men berätta för konstnären vilken teknik de ska använda, vilka färger de ska använda, vilka material de ska använda och sedan förvänta sig att resultatet ska bli något helt annat. Det gör man ju inte utan det är, ja.

Intressant. Jag tänker jag har sett på KMÄ-teknik nu, jag följer dem på LinkedIn så, det ser ut som ni har dubblat, åtminstone dubblat headcounten på kort tid. Vad finns det för nyckeltankar eller lärdomar tycker du? Hur fasar man in ny personal på ett bra sätt och att de kommer in i kulturen och att man inte lämnas lite vind för våg?

Det är lite hörnan eller ägget. Vissa företag tar ju in konsulter och sedan jagar uppdraget. För mig skapar det lite grann en stress. Det skapar en stress för ledningen, inte den högsta ledningen, men mellancheferna får ju en stress på sig. Nu har vi fem nya konsulter, de måste ut i arbetet. Nu jobbar vi på. Istället för att på andra hållet finns det de företagen som går in och hittar uppdragen och sedan jagar personalen. Men där är problemet att får du in uppdraget har du rätt personal på väg in. Det vet man ju inte. Så det är väldigt svår balansgång där. Där är det ju mer att man får köra på magkänslan och dag för dag Vi tog in en kille ner i Skåne först när vi fick reda på att vi skulle jobba mycket med ett område som han var intresserad av. Han jobbar i hela landet och det är då med Markradarn. Där var vi ju tvungna att tacka ner till rätt mycket uppdrag innan vi fick honom ombord.

Men nu när han är ombord och är igång så tackar vi inte ner till några uppdrag. Skulle någon annan kontakta oss eller någon annan i bolaget vilja testa på till exempel drönarflygning eller 3D-skanning, då får de gärna göra det och då kan man hitta nyare konsulter i branschen som behöver lära sig grunderna att gå in och ta över deras roller som de har haft sedan tidigare. Man kan flytta personalen till olika intresseområden de har och de nya får ju lära upp sig på deras gamla roller istället.

Där var det på en annan sätt ett råd som kommer på eller kommer att tänka på när det gäller att lära sig någon annans roll. Vad finns det för tankar kring kunskapsöverföring inom ett företag? Hur gör man det på ett strukturerat sätt? Det finns ju ett kunskapsdatabas som man kan ha nästan som en intern hemsida eller man kan ha interna kurser, man kan skicka iväg på externa kurser. Hur lägger man upp att man fortsätter att utvecklas inom företaget?

Där har jag träffat alla varianter egentligen. Du har ju de teknikerna som säger att jag behåller min kunskap för mig själv, för då blir jag oumbärlig. Det är ett sätt att skydda sig på. Där är det ju de som tycker att varför ska jag dela med mig? Jag har kämpat i tio år för att få ihop min kunskap, varför ska jag ge bort den till någon annan? De personerna brukar jag inte komma överens med kan jag säga. På KRO så där är det ju nästan självklart. Folk skickar länkar till varandra, oj kolla vad jag hittar, hittar en ny funktion här i min handel. Och då man delar med sig väldigt osjälviskt i bolaget. Men jag tror att det har mycket med personligheten att göra bland de som är anställda också. Det har inte bara med ledningen att göra. De kan ju inte få skulden för allt tycker jag.

Inte, nej det är sant. Men de väljer de anställda. Men det funkar ju i och för sig på ett större bolag på ett sätt också. Men när du kommer över en viss gräns så måste du ha någon form av process, tänker jag. Någon form av struktur att du skickar länkar. Det är jättebra men bara tänka sig, har du någon tanke kring det, hur man får en junior att utvecklas mot. Om man vill gå hela, ta någon som går från klass två till klass ett, eller nåt liknande, ta upp någon till trafikverksklass två till exempel. Hur gör man det på ett systematiskt sätt? Har du någon tips?

På ett sätt som fungerar har jag märkt att där vi åker upp, har du tre, fyra tekniker som är intresserade av ett visst område eller märker att de brister i riktningshantering. Då bokar jag upp den teknikern som vi har som är duktig på det. Då bokar vi upp att ämne för att hålla en liten kurs i det här. Så får de ringa till dig när de behöver hjälp och stöd utifrån. Då blir de egentligen lärare åt varandra i bolaget. Det fungerar jättebra. Man får bara se till att belastningen inte blir för stor för de som ska lära ut till de som är lite nyare i branschen eller de som vill utveckla sin kunskap. Man får faktiskt ta lite interntid på sådana saker för att det ska bli bra av det.

Hur tycker du det? Går det med belastning? Vad är en rimlig belastningsgrad eller hur vet man?

Rimlig belastningsgrad, är du på ett fast projekt där du är i måndag till fredag då är belastningsgraden helt på hållet på din regionchef eller kundansvarig och kunden. Oftast tycker kunderna att saker ska gå väldigt snabbt och med väldigt lite resurser. Men de kan antingen få det på rätt sätt eller så kan de få det snabbt. Det är det de har att välja mellan. Men är du en tekniker som har lite olika projekt, då skulle jag säga att 80% över det skulle du helst inte ha som fakturerbar beläggning i schemat. För du har ditt instrumentvård, du måste ta hand om bil, du måste ta hand om filer, när allting ska tankas upp till en server. Det är ordning och reda på dina grejer, det tar tid och det måste för lov att ta tid. Att schema lägga en ambulerande teknik på 100% schema, det är nästan tortyr för teknikerna i det långa loppet.

Då kommer du bli av med din personal.

Det blir ju bristen där också att kvaliteten börjar lida. Det är väl det som är lite fascinerande med mätningsteknik, att man kan ju ta många genvägar, men sannolikheten bara ökar för att det blir fel. Det blir inte som om du gör en sned form och gjuter så blir betongen sned. När du mäter så kan det bli rätt fast du gör det fort.

Jag själv har varit med om en tekniker som vi hade ringt till mig och grät för att projektet i sig hade jagat på så hårt. Då hade det blivit jättefält. Det blev tre cm fel allting. Det var för att teknikern skulle sätta ut för håltagning. När de hade satt ut ett hål där det skulle vara, så började de bara direkt innan teknikern han gör sin efterportal. Då blev det fel. Då fick ju teknikern ansvar för det felet. Det ansåg jag inte att teknikern var ansvarig för att teknikern hade inte gjort sitt jobb på rätt sätt. Sådana projekt går jag hellre ifrån. Då lämnar jag hellre de projekten. De måste på något sätt lära sig också att respektera den mätningstekniska rollen i branschen också och vikten av den.

Hur gör du det med kunder som är, alltså jag vet inte, brand, som kallar på brandkåren varje gång. Alltså, vi ska gjuta imorgon, kan du komma och sätta ut svetsplattorna?

Visst är det att man tittar på träguiden och betongindustrin?

Ja, och mickar och målar.

Ja exakt, det finns branschorganisationer för mättekniker. De lever i sitt egna utspridda liv som nån nästan osynliga varelser.

Ja precis, det är vi som springer runt med den magiska staven på byggarbetsplatserna. Det saknas i branschen tycker jag. Där är ett par eldsjälar som har försökt att få igång branschorganisationer men det kommer aldrig igång och jag förstår inte riktigt varför. Men det är antagligen så att jag tror att många av de som arbetar i den här branschen har så extremt lite tid över, så de har inte tid att lägga på en branschorganisation. Det utrymmet finns inte idag på grund av att vi inte har en branschorganisation. Så det är moment 22 där.

Ja, det är nog ett jätteproblem att det är väldigt lite överskott. Det är som om man sitter på ett projekt, jag bara tänker som en arbetsledare, eller om man sitter på ett fast projekt eller som projektingenjör, så det kan vara stressigt men ofta har man inbakad döttid i sådana projekt. Mätkonsulter ligger ju hela tiden och pressar på.

Om jag skulle anlita snickare hemma, jag vill ju inte att de står och tar telefonsanfall från branschorganisationen på min faktura. Det vill ju inte kunderna göra så heller, men företagen är mellan. Jag tror mycket av den grunden är den här gamla, förlegade och omogna filosofin om att alla är konkurrenter. Jag tror att mycket av problemet ligger där. Skulle till exempel de stora bolagen i branschen, Clinton tog en liten, Fimexact och Mitta och alla de här, skulle deras ledningar sätta sig ner vid ett bord och komma överens om att nu startar vi en branschorganisation här, då hade det blivit av också och då hade det blivit bra. Det är lite grann en förhoppning i min tanke om det här med att skapa samarbeten, att det ska leda till att ledningen i de här bolagen har en dialog tillsammans och ta tag i sådana här saker.

Det får vi hoppas att det kan bli så. Det behövs ju, individerna är ju väldigt, mätningstekniker är de som jobbar i yrket, det är ju väldigt drivna och passionerade. Du kan ju inte göra mätning halvdant, eller då håller man inte väldigt länge. Men det är väldigt, vi har pratat idag med mätningsteknikern, vi konstaterar att väldigt många är självuppoffrande och självutplånande, det är ibland personligheter man ställer upp ur och skur, men då blir det ju att man blir den som ryter högst, eller pressar hårdast, vinner.

Det är fel, jag menar det är nästan i varje bolag så är det alltid någon tekniker som sitter på helgerna och kvällarna och förbereder eller bearbetar filer och sånt här efter arbetstid och kan inte fakturera kunden för det. Men det är för att de inte har fått tid till att göra det under arbetstid och de är väldigt självuppoffrande mätningstekniker överlag. Det är tufft i yrken när det gäller den biten men ju mer erfaren du blir desto snabbare går det och desto mer genväger hittar du till att göra det på rätt sätt och kan få in det i din arbetstid. Men de första två tre åren i branschen är väldigt tuffa, det är inte 40 timmars väggar.

Jo, i alla fall om man inte står på sig.

Ja, man kan välja lite envis och då brukar man också få en stämpel på att man vill bara jobba måndag till fredag och inte ställa upp för laget. Det tycker jag är väldigt fult, det är lite härskarteknik över det i begreppet.

Ja, visst är det. Ja, intressant, det var flera intressanta saker. Men om man tänker samma synas i branschen, alltså branschorganisation, det leder ju lite vidare till det. Vi kommer att prata därmed entreprenad live eller synas på mässor och så. Entreprenad live är ju en anläggningsmaskinsmässa kan man väl säga, att det finns grävmaskiner och dumprar och alla anläggarna är där. Ja. Förra året så jag gjorde ju något avsnitt där och då, om jag minns det rätt så var det inte bara KO Mätteknik där som mätningstekniskt bolag. Det fanns ju i och för sig de här utrustningsförsäljarna då också, Geofix och liknande men varför var ni där?

Det är egentligen där våra kunder är. Gå på en mätningsteknisk mässa i Tyskland en gång om året och prata med folk som jobbar bara med mätningsteknik. Då syns det inte ut hos dina kunder över huvud taget, utan då är det mer för att visa att vi har den här tekniken, vi jobbar med detta för varandra. Det är lite predikat för kören. På N2N Live där får du träffa allt från inköpschefer till anläggare och din mätningstekniker som du har i ditt bolag, denna arbetar ju som kollega utifrån med de som besöker den här mässan. Jag tycker det är mycket viktigare än att gå och ställa ut sig på en ren mätningsteknisk mässa. Det är ju där vi visar våra kunder vem vi är.

Det är väldigt sant. Vad tycker du, vad var effekten? Jag vet inte om ni har ställt upp tidigare på sådana mässor, jag vet ni var förra året i alla fall. Vad känner du, vad får man för kontakt? Leder det till någonting? Om man tar det ut praktiskt?

Jag har ju försökt att mäta, det är väldigt svårt att mäta, för en hel del av samtalen som kommer in, som är från nya kunder, det kommer ju ändå. Däremot så har de besökt oss på mässan och sett oss på mässan, så har de ju oss mer färsk i min. Och de känner igen det som du själv, du köper ju inte ett instrument som du inte känner igen märket på eller loggaren på, utan du köper ju det du vet om, det du är trygg med. Och det är samma sak där, har de känt igen namnet, o de står på mässan, de är nog duktiga, då väljer de hellre oss än att gå vidare i Google-listan och hitta ett bolag de aldrig hört talas om.

Så är det ju. Det är ju det va. Socialt bevisa, social proof eller vad det kallas. Precis. Hur ser era mässplaner ut då i år?

Ja, KMN-teknik kommer ju att stå där tillsammans med Geofix och Mitta. Och vi kommer ju ha tillsammans, så kommer vi ha vad jag kan minnas om jag har rätt erfarenhet av det. Men vad jag kan minnas är detta den största mätningstekniska, eeeh, vad ska man säga, det största mätningstekniska tältet eller montern i Sverige någonsin. Vi kommer ha två hundra kvadratmeter tillsammans. Där kommer vi att stå, där kommer vi ju att stå med all, jag har ju delat ut det lite grann så att vi har våra expertområden täckta och sådär så där kommer ni få se bland annat Per Nilsson Drones, eller Nilsson Drones. De kommer stå där med sin nyaste megadrönare med hur mycket cool utrustning som helst och jag tror att till och med den kan lyfta 35 kg, det är något sådant.

Han kommer ju stå där med KO Mätteknik på sin del och sen kommer Mitta kommer stå där med en borg och markradarn kommer vara på plats och alla andra drönar som finns, vanliga dussindrönarna från DJI kommer vara där. Hur kommer ha totalstationer och GPS och allt möjligt, kabelsökare, allting som har med vårt yrke att göra kommer finnas i det här tältet. Så det blir ju, är man intresserad av sitt yrke och intresserad av den senaste tekniken så tycker jag nog att man ska besöka oss. Jag tror att vi har Montorklass 674 eller något sådant.

När var det? Det var i 15-17 september va?

Ja, det är det.

I mitten av Skåne, Rings Knutstorps.

Ja, Rings Knutstorps, gamla träningsbanan där. Det är en hel dag, man får se hur mycket coola grejer som helst där. Det är väldigt mycket aktörer som är där och visar upp maskinstyrning bland annat. MOBA intresserade mig väldigt mycket förra året. De var väldigt proaktiva i branschen tycker jag, väldigt duktiga och deras system har i min erfarenhet min klydd för oss som mättekniker.

Det var ju alla, jag tror alla maskinkontrollsystem var där, eller alla, men i alla fall de sex stora var där. Jag intervjuade allihop där. Så jag ska ta lite uppdateringar med dem. Det finns väldigt mycket att se som mätningstekniker. Dessutom om man gillar maskiner, jag vet många anläggningsutsättare är ju anläggningstekniker, eller anläggningsarbetare eller maskinister. Du kan ju prova att köra grävmaskiner och allt möjligt. Så jag ska ta tre dagar där och ha lite skoj.

Ja, det är ju en jättekul mässa. Jag tar ju med mig min son för att skylla med på mässan. Han tycker det är skithäftigt. Så det är jättekul för barnen också, för de får ju klämma och känna också i maskinerna. Det är väl värt det, det är en bra utflyktsgrej. Om man har ett intresse i branschen överlag så är det en väldigt bra utflyktsmål.

Spännande, det ser vi fram emot. Men vad ska man ta och skifta till då? Du nämnde ju lite teknik då. Geo radar har du ju nämnt flera gånger och sånt. Jag bara tänker på teknik för framtiden. Det som är aktuellt, eller cutting edge och lite såhär, sånt som man inte kan vara utan nu för tiden, om man vill vara med. Vad vill du lyfta? Vad får du för tankar?

Det är ett par punkter som jag har sett. Jag gillar inte alltid när man säger att någonting är omöjligt, utan allting går att läsa och det gäller att hitta lösningar på det. Det är en av de vanligaste problemen. Alla medtekniker som har jobbat i minst ett år känner igen att man råkar gräva av någonting och så får mätningsteknikern skulden för att du har satt ut fel, vi grävde av en ledning. Ja men ledningen fanns inte med i underlagen och då är det helt omöjligt för mätningsteknikern att sätta ut den. Och det är där jag tror drönare utvecklas fortfarande väldigt mycket. Du har ju multispektrala kameror, värmekamera och allt möjligt. Men en av de stora utvecklingsdelarna som jag tror kommer att explodera i branschen det är just markradar. Och det är ju ledningskolden, de har ju begränsat underlag för att kunna säkra upp att nej, ni kommer inte stötta på någonting här. De går ju också på gamla riktningar och så vidare.

Sen söker de upp kablar som går att söka upp. Men det är ju inte alla som går och söker upp. Så jag tror faktiskt att när branschen väl får, när beställarna väl får se hur pass mycket de kan tjäna på att inte få stillestånd för överraskningar i marken så tror jag att detta kommer att explodera väldigt mycket. Det ser jag ju bara vi, vi får ju samtal varje vecka om uppdrag för markradar. Det är ju alltså att hitta hur långt utgår socken på huset till är här någonting i vägen som sinkar en ledning.

Hur, vad kan man om man bara har översikt lite, vad kan man se med en markradar?

Du ser densitetsskillnader mellan material egentligen. Så du kan faktiskt se, du kan se asfalt tjocklek, du kan se hur mycket underbyggnad du har. Det är ett bra kontrollinstrument för att, kanske om en beställare vill se, har man utfört det här på rätt sätt, ja då kan man ju kolla, har de använt rätt tjocklek och då kan du se en annan 1-10 meter hos djup. Om vi är i rätt förhållande då måste jag fungera. Men du ser ju kulverterade ledningar, du kan se vad det har schaktats sen tidigare. En av de gröna som är svåra är fiberledningar. Och de har man också plöjt ner. Då är det inte mycket skillnad mellan densiteten i marken. De är svåra att hitta faktiskt. Det är nog den enda begränsningen jag har uppmärksammat genom mina år.

Det är sant, det är ingen kabelsand. Det blir ingen kontrast i materialet.

Nej, men allting som är skillnad i densitet, det får du upp. Vattenledningar finns ganska tydligt. Sverige har oftast luft i det och sen är det vatten. Vatten är det hårdaste för en markradar. Så där får du en riktig bra träff om du är i vattenledning.

Det är väldigt fascinerande, förra året på Entreprenad Live testade jag, Geofix hade en sån. Det är väldigt fascinerande just att kunna se material tjocklek och att man kör över en, om man så att här går en schakt väldigt tydligt och lite elledningar.

Ja, det var för Blinken Tog som hade den.

Ja, det var inte Geofix, det var Blinken.

Ja, de hade GSCC, så det är också en sån som egenkonsult. Alla de här aktörerna har ju på något sätt lyckats jobba tillsammans med en del av dessa. Så när det gäller GSCC som tillverkar den här marknaden som jag anser själv är den som är mest allround i branschen. Just idag, för vårt yrkesområde måste jag ju punktera också. Så de har jag hjälpt lite med, vad är det där för marknadspsykologi i Sverige. För jag menar, jobbade du i Sverige så har du ett sätt att tänka på. Jobbade du i Tyskland så tänker man på ett helt annat sätt. Jobbade du i England så är det ju ett tredje sätt att tänka på. Där har jag hjälpt dem lite grann och då kom de in på Blinken. När jag var själv på Blinken och jobbade så kom de in i den vägen som Blinken är i deras återförsäljare.

Det är just för att jag tror på den tekniken så hårt som en del i vår framtid.

Jag bara för att lyfta det. Jag fick någon fråga på något bygge. Finns det något sätt att se armering på? Då sa jag bara nej. Men det har jag lärt mig ändå. Jag har en sån mindre markradar som inte går så djup men däremot så kan du se det mer i detalj, till exempel ett betongbjälklag, vart spännarmeringen går.

Jag har förcentimeter in och jag har själv använt den i min egen villa för att hitta vattenledningar. Så jag fick en vattenläcka och då kunde jag hitta allting. Det var armering, det var vattenledningar, jag kunde se radiatorrören, jag kunde se elkopplingarna i väggen i golvet. Så kunde jag se exakt var golvvärmen låg. Det är jätteviktigt, ska du falla upp en vägg då behöver du bara vara i golvet. Då måste du ju veta att den träffar golvvärmen.

Det är ju klassiskt när de ska sätta sillarna snickarna att de är nervösa.

Ja, och de är jätteanvändbara. Den tekniken kommer att krypa in i vår bransch. Jag tror att det kommer att gå väldigt fort. När det väl tar fart så kommer det gå väldigt fort. Då ska helt plötsligt alla bolag ha var sin markradar och var sin XT mini, vad de heter, handmarkradar kan man kalla det.

Ja, de är inte fruktansvärt dyra. Såsom en XT mini kostar väl 45 000, och den lite större var typ 150 000. Så som en Leica gps eller någon dyrare GPS.

Ja, det är inga jättepengar i förhållande till vad du kan hjälpa din kund med. Så det är en teknik som jag, det tror jag är nästa stora grej som drönarna blev. Det tror jag är just den tekniken. Och den kommer fler och fler av våra tekniker behöva gå över till att i alla fall känna till och sen kunna använda dem. Och sen måste jag ju säga att det är ingen lätt match att göra kartor från en markradar. Det är väldigt mycket databearbetning och där ligger ju de efter lite grann. Fast den tekniken kommer ju främst ifrån geologer och från arkeologi. Och där har de inte haft det här behovet av att göra, de har inte den här tidsfristen som vi har. Modellen måste vara klar i slutet på veckan. Det är i princip omöjligt att göra en 50x50 meters ruta och få klara modellen på en vecka, det går inte.

Där måste ju mjukvarorna bli lite bättre.

Intressant. Om man då tittar lite vidare i branschen, annan teknik också, du nämnde Senceiven när vi pratade. Hur det hänger ihop med regelverket och hur det funkar i Sverige med ny teknik inom mätbranschen.

Då kommer vi in på Trafikverket och om det är någon från Trafikverket som lyssnar så får jag väl be om ursäkt i förväg. För just Senceivsystemet, den är ju främst framtagen för att kunna se skevningar på järnvägsspår. Och vi provade inom KO Mätteknik, jag, bad Kim och sådär. Du har en ny teknik, ska vi titta på den?

Vill du beskriva vad det är för någonting?

Det är själv monitorerande system, om man ska säga det väldigt enkelt. Du sätter upp lite dioder, lite boxar eller lite pluppar, de har olika former på dem. Och då har du accelerometrar och inclinometrar som känner av, i förhållande till varandra, känner de av rörelser. Den anmärkningen som jag stött på främst från Trafikverket var att vi får inget zäta värde ur det. Du kan ju mäta där du har satt din plupp och då har du ett zäta värde att utgå ifrån. Så nu ser du rörelsen utifrån den. Sen är det ju så att om du till exempel en spontvägg, om du ska mäta om den rör sig, om sponten rör sig, då rör den aldrig bara i sidled utan att överhuvudtaget röra sig i zäta led. Då blir det en rörelse, då går du ut och kontrollerar det med teknik och på plats fysiskt.

Men är det ingen rörelse är det helt onödigt att skicka resurser en gång om dagen eller en gång i veckan för att gå och mäta någonting som inte rör sig.

Så det blir den här kontinuerliga monitoreringen som man betyder att den säger själva så att det är mer automatiserat. Nu händer det någonting.

Ja, nu händer det någonting och då kan man gå ut och titta vad det är som har hänt, hur mycket det har rört sig åt olika håll. Det får ifall denna datan från det systemet men så kan man då följa mängdförtekningar och t-dokar och allt möjligt från Trafikverkets regler. Så måste man ju göra manuella kontroller för problemet för sådana system idag, skulle jag säga i Sverige, det är ju att Trafikverket har ju det problemet internt. Det är ju att de som skriver den här regelverken och skriver sedan upphandlingarna, underlagen och mängdförtekningarna, de har ju inte riktigt koll på den senaste tekniken och det kan de egentligen inte ha heller. Men de borde vara mer öppna för att testa ny teknik. Nu är Senceive-systemet på test för Trafikverket och visar väldigt lovande resultat, men det tar väldigt lång tid innan det börjar skrivas in i underlagen så att entreprenörerna får lov att ta in den tekniken.

Det är ju en enorm besparing både i resurser och i skattemedel att ha ett sådant system skulle jag säga. I princip resten av Europa har ju de här systemen att ha godkänt dem, men alla länder måste godkänna det själva också. Men det tar väldigt lång tid och det är väldigt lugn.

Vad tänker du för övrigt är om Trafikverket och regelverket som stöttar, eller HMK som är Lantmäteriet som är tanken som ska stötta branschen. Det känns tungrott.

Du har ju också erfarenhet från den här branschen och Trafikverket och HMK, de är oftast det svarta fåret när man sitter över frukosten och beklagar sig. Men de fyller, jag tycker de fyller en väldigt viktig roll i branschen för de skapar en säkerhet för utföraren och en trygghet för oss. Reglerna är oftast väldigt krångliga och invecklade. Vi har varit på projekt där det är fem kopplade t-dokar i rad på MFN. Att hålla reda på allt det här är väldigt rörigt i början. Men jag skulle säga att de fyller ett väldigt bra syfte. Känner man då att den här regeln är väldigt onödig, jag kan ju faktiskt mäta det här på ett annat sätt. Och ändå få samma kvalitet på resultatet. Då skulle jag faktiskt föreslå att man sätter sig ner med trafikverksrepresentanten och frågar dem rakt ut varför är den här regeln satt på detta viset och ber dem att förklara det.

Och de svaren man får där, även om det verkar till en början som en väldigt absurd regel, så får man faktiskt förståelse för varför den är skriven på det sättet. Det är ju säkerhet och trygghet. Jag skulle inte vilja sitta på ett tåg där man har kollat så att rälsen är rak och fin med en GPS. Det hade skakat något fruktansvärt.

Jag också, när man börjar förstå hur systemet är uppbyggt, så har jag lärt mig uppskatta det. Det är ju ett väldigt bra system på det sättet, att det är ju skrivet allting som gäller. Du hittade in, om man nu tar ett inmätningsprojekt som jag oftast varit inblandad i, då finns det ju en UB, en uppdragsbeskrivning som definierar lite leveranser. Så hänvisar en T9-311-bilaga där det definieras mätleveranser generellt och så hänvisar till T-Dokar och T-Dokarna hänvisar till Sissen och Sissen hänvisar till HMK. Det är ju väldigt bra för du kan faktiskt läsa dig till hur man faktiskt ska göra allting. Nackdelen är dock att som mätare i produktion så blir det väldigt bökigt, det är svårföljt. Det här motivet fattar man när man väl pratar med olika mätspecialister och så men att man skulle nästan haft som AMA-motiv eller liknande att man förstår varför ska markmodellen ha 20 mm noggrannhet.

Det är för att asfaltskubbarna får de 10 mm till på en kvadratkilometer så är det hur mycket skattepengar som helst.

Ja, det är precis, men det är så.

Just att kunna lära sig det systemet på ett lite mer lättvindigt sätt. Sitter man dag in och dag ut, det är väl så i AMA också, med svensk byggtjänst och liknande, då är det inga problem. Men att som fältpersonal som faktiskt gör jobbet, som faktiskt måste förhålla sig till sakerna, då kan det vara lite jobbigt. Jag tror att det finns många klass tvåer och klass ettor som inte kan det regelverket, även om det är det man ska kunna. Man har aldrig öppnat en T dock. Eller aldrig.

Det är i princip ingen som kan det fullt ut. Jag råkade ut för ett par år sedan, för Trafikverket var irriterade för att vi inte förstod dokumentationen. Vår tekniker var väldigt frustrerad för att han begrep inte hur han skulle gå till väga. Han skulle sy ihop två olika nät. Ett nät från Trafikverket och ett bruksnät från en kommun. Skulle han sy ihop till ett nät. Det stod väldigt luddigt. I mängdsteckningen hänvisade man till en T-dok, som hänvisade till nästa T-dok. När vi kom till den femte T-doken, så hänvisade den tillbaka till MF-en. Så det var inget svar i dokumentationen. Då fick vi kalla till möte och prata med Trafikverket. Det blev ett gapskratt i slutändan, för alla hade suttit och blivit frustrerade på varandra i över en vecka tid, när vi insåg att det var en brist i dokumentationen som ingen hade sett. Men där är mycket att göra.

Det jag håller med är att Trafikverket kunde ju ha en beskrivning på varför vissa av de här reglerna, speciellt de reglerna och de utförande regelverk de har, varför de är satta på just det sättet. Det är samma sak, jag får alltid frågan om varför man ska låta GPS-erna stå i 40 minuter till en timme för att göra en nätutgivning. Det kan knappt personal från Trafikverket förklara. Det hade varit väldigt bra med sådana beskrivningar så att teknikerna slipper att bli frustrerade. Jag tror att man kommer bort från väldigt mycket sådana, det är inte fusk men genvägar som antar att det här blir lika bra om jag bara tar 100 100 punkter med GPSen som har mer att ta än 4 000 punkter. Men förklara varför. Det är ju så att satelliterna står på lite olika vinklar, det blir lite olika värden beroende på när på dagen de använder en GPS bland annat.

Ja och det hänger väl ihop med utbildningsnivån också, eller hur lär fortbildar man sig inom som mätare, säger att du, om man har läst till mätningsingenjör på Gävle så kanske man lärde sig, vad vet jag, det har inte jag gjort. Men många av oss har inte läst mycket eller väldigt lite, eller yrkeshögskolor eller liknande. Hur ska de ta sig till nästa nivå utan att pausa livet och gå fyra år på Gävle och ändå lär man sig kanske inte. Jag jobbar med de som har läst Gävle också, jag är inte helt övertygad om att de lär sig relevant information alltid heller. Men alltså det är en utmaning i hela branschen, hur fortbildar man sig på ett vettigt sätt?

Idag säger det ju att man måste ha erfarenheter, man måste ha tur att hamna på ett projekt med någon som är mer pedagogisk. Jag försöker ju oftast att ha man en tekniker som har gått ett år, två år som ambulerande på lite här och där jobb. Då försöker jag ofta att finna de som har andra, tredje tekniker på ett större projekt. För där lär de verkligen sig. En av de absolut största bristerna inom all utbildning för mätningstekniker, det är sammanlogi. De kommer ut och jag själv sätter att det är rätt så roligt att titta på. Ibland är det lite elakt, men mätningstekniker, så står de där, ja du ska sätta ut sulan. Så står de där som ett frågetecken och så vågar de inte ställa frågan ifall den är dum, vad är sulan? Där skulle jag nog säga att, är du ny i branschen? Var inte du rädd för att säga att jag är ny i branschen?

Var inte du rädd för att ställa dumma frågor? För det är värre att sätta ut fel linje än att sätta ut rätt linje och ställa dum frågor. Och jag vet att kunderna uppskattar det, även om de, ja vi vill ha de bästa teknikerna, för det vill ju alla ha, men någonstans måste ju de nya teknikerna också ha en chans in i branschen och det är faktiskt väldigt många företag som verkligen hjälper nya i branschen. Jag jobbar som Bruhnskonsult, så jag hjälper ett företag just på grund av att de har visat att de är väldigt hjälpsamma mot folk som är nya och inte har all kunskap. Så de hjälper jag gärna. Där är det ju mer att jag gör det pro bono, just för att jag vill att de ska växa och det är ju Bricon. Jag har även varit ut nu med en kille som är helt färsk från skolan till panghus som bygger villor i hela landet.

De var väldigt glada för att jag kom med en praktikant. Då kan vi använda honom i framtiden. Ja det kan ni. Då lärde vi upp dem på det sättet de villor som ska jobba på. Vi vill inte ha utsida vägg, vi vill ha centrumvägg. Vi vill ha linjen på där isoleringen ska komma. Det är helt olika från bygget till bygget, man ser inte ut på ett visst sätt. Man pratar ju med gubbarna. Just Bricon och Panghus är väldigt roliga att jobba med när det gäller den biten, för de är öppna för att hjälpa nya tekniker.

Det kan vara roligt. Vad har du för andra tankar kring eller råd till om man är ny eller relativt ny i branschen? Det är ju som ödmjukhet att ställa de dumma frågorna är väl en superviktig lärdom?

Ja, en del bolag kan ju vara sådana också, erkänna aldrig när du gör fel. Där skulle jag faktiskt säga att, nej du ska ju inte säga, kolla jag gjorde fel. Utan ring din namn för att ske, säg jag har gjort fel här, eller jag tror jag har gjort fel här, hur ska vi göra? Och få en dialog så att kunden känner till att det här blev nog inte helt rätt. Många gånger är man ju rädd för att, oj det här kan kosta oss flera miljoner. Förstås det så är man ju försäkrad, som konsult hoppas jag. Och är man då försäkrad, ja då har man ju det skyddet. Man vill ju helst inte behöva använda sin försäkring, för det går ju premier och allt sånt upp men, men ta en dialog med kunden har ju i min erfarenhet räddat mig väldigt många gånger från att behöva betala enorma belopp för ett fel. Utan du flaggar för dig tid istället. Kunden uppskattar det, de ringer till dig nästa gång, även om du har gjort fel på det ena bygget, så ringer de dig till nästa bygget, för jag tror de uppskattar både ärligheten och öppenheten.

Ja fel, om man är mogen kund eller mogen människa så förstår man att alla gör fel, det handlar ju om hur man hanterar felen.

Ja exakt. Ni i branschen var inte rädda för att ta tid på dig att göra rätt. Har du en chef på dig som jagar dig om minsta minut hit och dit och så här. Då hade jag nästan flaggat för, känner du att du inte kan göra det på rätt sätt utan att det blir för stressigt. Då hade jag flaggat för att jag hinner inte med att göra detta på rätt sätt. Då är det upp till den chefen att antingen fortbilda så att man kan göra det lite snabbare eller avhjälpa på något annat sätt. Okej, då sköter vi ritningshantering så länge. Koncentrera dig på att göra utsättningen vad det är det kunden vill ha. Då kan den nya teknikern fråga kunden vad det är det du vill ha. Vi vill ha utsida vägg. Jättebra, jag behöver utsida vägg för allting på den här våningsplanen. Då får de den filen och så kan de jobba i fred. Det är väldigt mycket stress i den här branschen och det har det varit i många år. Men det går att minska om man bara gör det på rätt sätt.

Men att jaga en krona hit och dit, då stressar du bara din personal och då får du personalflykt till slut.

Vi har tänkt många intressanta saker. Men om man tänker att nu när Matthew verkar ju en trevlig prick och jag gillar hur han tänker. Känner man att jag har ett med ett konsultbolag eller som vi vill växa eller vi vill bli större. Hur gör man för att kontakta dig? Vad kan du hjälpa till med mer i detalj? Vilka vill du kontakta dig?

Det är en väldigt stor fråga. Det är ingenting som jag egentligen kan tänka på dag. Men jag arbetar egentligen inte bara inom den mätningstekniska branschen. Jag har, för att ge en bättre bild av det, så jag som grundkonsult jobbar jag till exempel med en av världens mest framstående surfingbräds tillverkare som har egen framdrift. Där hjälper jag dem med industrialisering och samarbetsutveckling mellan olika samarbetsprogram. Och mätningstekniska branschen, den tangerar väldigt många andra branscher. Jag kom att tänka på för ett tag sedan om att vi behöver skydda våra servrar för att vi har en skyldighet som mätningstekniska bolag i KO att skydda vår data. Då måste vi ha en backup. Ja, då har vi en backup på kontoret. Och sen så ligger servrarna också på kontoret.

Ja men brinner huset ner, vad händer då? Och då hamnade jag helt plötsligt i framdelen på ett bolag som heter Firetech of Sweden som har produkter som släcker och bränder med aerosol. Som inte alls skadar elektronik på något sätt. Och farligt för miljön eller någonting. Och där landade jag en roll som CCO. Så där hjälper jag dem med kommersialiseringen av sina produkter. Och det är också en grej som byggbranscherna kan vara intresserad av. De flesta byggbodar har varit i att de inte har några sprinklersystem, utan de har brandlarm. Och sen står det en brandsläckare som är oftast pulver och den förstör ju våra instrument och allting. Om man sätter upp de här huckarna som de har där, då släcker det branden utan att förstöra någonting. Så de börjar jag jobba med där. Och bara halka in på ett bananskal där. Jag hjälper ju inom byggbranschen eller mätningstekniska branschen.

Så jobbar jag ju med att utveckla en mjukvara för AI Map som identifierar skillnader i bilar. Då kan du ju kartlägga med georeferering asfaltskador. Du kan kartlägga invasiva växter. Det är där Proof of Concept gjordes på invasiva växter fick en enorm genomslag. Nu är det, nu går ju det bolaget väldigt bra. Har fått ett väldigt stort intresse i hela världen. Men, vill du växa, vill du se kanske ett annat perspektiv, det vi gör idag, jag kan jobba med det mesta egentligen. För alla branscher är egentligen väldigt lik varandra. Det är egentligen bara själva din produkt och din tjänst som skiljer sig åt. Men tillvägagångssättet är ju den samma i alla branscher. Vi har halkat in på ett annat bananskal här också. Det var ett företag som heter MPS Sanitetssystem.

Det är ett helt pro bono företag som utvecklar 3D-printade avloppssystem för tredjevärlden och drabbar krigsdrabbade områden eller områden i krig för att få ner kolera. Oftast så får jag mina utdrag genom att jag har ett uppdrag som ska leta reda på en lösning på någonting och sen så visar det sig att jag kan även hjälpa det andra bolaget. Knyter man ihop de bolagen med varandra så kan de gå iväg och göra lite business och jag får ett bredare nätverk.

Det låter som ett roligt jobb du har.

Ja det är det. Det är väldigt kul.

Du nämnde att du gör en hel del saker pro bono, nu nämnde du det och sen ser jag på LinkedIn att det känns som att välgörenhet eller samhällsnytta ligger varmt om hjärtat. Är det något?

Ja, alla kan väl göra någonting tycker jag. Jag gillar inte när de går och skakar bössor på gatan och har tigger pengar till någonting väldigt diffus, väldigt långt bort. Så jag har ju valt själv som Bruhns Konsult att en betydande del av vårt överskott kommer ju gå till något som heter Svenska insamlingsstiftelsen. För de har ett projekt som heter Saving Life och den går till att fånga upp innovatörer och produkter som inte har lyckats i världen på något sätt. De har inte kommit ut, de har inte lyckats sälja och tittar man på innovatörer överlag så är det ofta ett stort problem de har det att de kan inte sälja sig själv eller sin produkt och att de slutar aldrig utveckla sin produkt och skyddar den som sin bebis. Saving Life går ju då in och hjälper dem, styra dem rätt så att deras produkt kan komma ut och vara tillgång för mänskligheten eller för miljön.

Det tycker jag är jätteviktigt. Saving Life, svenska insamlingsstiftelsen. De tycker jag är väldigt intressanta faktiskt.

Roligt. Är det något annat du tänker på eller vart hittar man dig online om man vill kontakta dig eller följa dig eller så?

Ja jag har, Bruhns Konsult har ju en profil på LinkedIn och jag har själv en profil på LinkedIn. Men annars har vi vår hemsida Bruhnskonsult.se. Den säljer inte mycket men där är ju också ett kontaktformulär som man kan fylla i så kan jag ju ringa upp er. Men det är ju LinkedIn egentligen, det är ju ett jättebra nätverk tycker jag. En sak som jag minns att du pratar om faktiskt, som har med ny teknik att göra, och det är Navi-systemet. Har du sett dem?

Nej, eller en gång till Navi-systemet.

Navi?

Ja, det är den där skannen som man bär, va?

Ja.

Berätta.

Ja, min första tanke där är, jag hjälper ju, jag har hjälpt i många år nu, så har jag hjälpt Topcon, främst med Sockia-märket, just på grund av ergonomin som är tekniker. Jag bär hellre omkring på ett mycket lättare instrument som är lika bra som ett dyrare instrument än att bära omkring på en tung grej bara för att den har rätt låga på sig. Men genom dem så gick en av mina gamla kollegor över till Navi. Och jag tittade på systemet så tänkte jag att det här var en väldigt otymplig grej, man ska klä på sig en grej och då den här stora scannern. Och så ska man gå runt och så slår man i huvudet i både låga ledningar i gamla hus och man slår i huvudet i dörröppningar och så vidare. Men sen testar jag systemet och det var fantastiskt. Enorm precision, väldigt lättarbetat data man får ut från det.

Och väldigt smidigt när man väl kom igång. Det bara ser väldigt otympligt ut. Och de kommer faktiskt, jag har faktiskt fått dem att boka sig, så de kommer också till Entreprenad Live och där kommer man att få lov att testa utrustningen.

Kul. De ska vi se om vi kan prata lite mer med också. Kul. Ergonomi är också, det vet jag att du har pratat om förra året, när du visade den här Sokkias GPS. Den är väldigt smidig, väger knappt någonting. Man måste ju hålla i den för att känna hur lätt den är.

Det är sant, jag har själv en delad axelkula, tre diskbråck, whiplash, dåliga knän. Det är en stor grej i branschen. Det märker man ju på många av de äldre teknikerna, de som har varit med länge. De har ju förslitningsskador av olika slag. Ergonomin är ju någonting som jag verkligen hoppas på att branschen utvecklar sig mot mer. För jag har ju alltid varit, under hela min karriär så var jag en Lecia-fantast, men när jag fick Sokkiagrejerna i händerna så kände jag bara, varför har jag burit omkring på 400 gram mer än vad jag behöver? För det är samma precision, samma data, du får ut samma säkerhet och noggrannhet på allting. Men vikten är ju jättemycket lättare och sen nu för KO så ska vi då utveckla bygga nya avdelning mot Mälardalen hållet och så vidare. Ska vi då ta in 10 tekniker där och ett instrumentpaket kostar 100 000 mindre per tekniker.

På de 10 har vi ju sparat 1 miljon och man slipper även de här årliga kostnaderna för licenser. Så där är du där, har du köpt licensen, då har du licenser. Då är det lifetime. Så det är en no brainer för mig. Jag tycker resten av branschen behöver komma i kapp där och börja tänka lite mer nytänk. Faktiskt. Och som tekniker ska man definitivt inte vara rädd för att testa nya grejer. Det var jättekul.

Det blir bra avslutande ord. Våga testa mer. Gott, men det var jättekul att du ville vara med här och berätta. Det var många guldkorn här så jag lägger med alla länkar och sånt i avsnittsbeskrivningen så man kan hitta där både kontaktuppgifter och lite produkter och företag. Du nämnde där så kan man klicka sig vidare när man vill. Jag har tänkt på det här att om man tar med sig av avsnitt, det är lätt att skumma över många saker men jag tänkte bara fastna vid en grej här. För man vill ju ha någonting man kan tillämpa. Jag tror om vi alla i den här branschen och alla som lyssnar oavsett vad man jobbar med så kan tillämpa det här. Det är att bli bättre själv, att skapa framförhållning. Och gör vi alla det så kan det faktiskt ske en liten förändring. För det är mätt i USA, där jag frågade ju en honom om hur man minskar stressen, det här med brandkårsutryckningarna.

Ja, kan ni, ja vi ska gjuta i övermorgon, kan du sätta ut svetsplattorna? Idag eller imorgon? Ja, vad händer? Ja, du måste planera om din dag, du stressar, du jobbar över, eller så åker du dit och så gör du det lite för snabbt och så blir det fel och så blir det negativa konsekvenser eller vad som helst. Det skapar stress och det gör att man mår sämre, det gör att man kan bli utbränd, man byter företag, det blir en negativ spiral helt enkelt. Det enda sättet är egentligen att säga ifrån på något sätt. Att börja göra det när man är i det här mönstret är fruktansvärt jobbigt. Men visst var det en bra idé att kanske när man har ett nytt projekt så sätter man upp förutsättningar när man säger så här vill vi att vi ska jobba, vi vill ha tre dagar eller fem dagar framförhållning. Och så säger de nej men vi kan inte planera vårt jobb. Jo men det måste nu när bokarna är i en pump bil, när bokarna är i betongen, när bokarna är i lyftkranen.

Ja men det måste vi tre veckor, fyra veckor. När bokarna är i en elektriker, när de ska komma och så vidare. Och försöka få den respekten till oss också som mätare i mätbranschen att vi behöver tid. Visst de kanske går till en konkurrent någon gång, men om man ringer någon annan, de har inte mer tid om de vill ha tagit någon idag eller imorgon. Så låt dem försöka. Säg istället att du måste ringa i förväg. Att du har bråttom är inte mitt problem. Även om vi så lätt tar på oss det här. Så varför inte säga också att ja men jag löser den här gången. Men nästa gång så kommer jag inte komma om du ringer på samma dag eller en dag innan. Det funkar inte. Och det enda sättet att få framförhållning är att lära varje arbetsledare, varje platschef därute, eller projektledare att mätning det är ett yrke.

Det är inte bara någonting man klämmer in efter alla andra är färdiga. Eller mellan pumpbilen åker hem och lyftkranen ställer upp för nästa våning. Så det var bara en liten sån tanke som jag tänkte. Säg ifrån, vi behöver alla bli bättre på det där. Och det är faktiskt inte vårt fel om någon blir arg på oss för att de inte har planerat. Men klart, man måste lära dem. Om man bara byter ett beteende tvärt så kan det ju skapa lite reaktioner. Men det här kan ju göra att man får en bättre företagskultur, man trivs själv bättre, man får en bättre relation till kunden, och man hjälper kunden på det sättet också. Ja, det är några tankar bara där. Ta med er någonting, tyckte ni någonting var intressant där ni fastnade för? Så skjut ett mejl till mig på jonatan@landskaparen.se så kan vi fortsätta resonemanget där. Eller på LinkedIn, vad finns där? Jonatan Vilhunen.

Och vad finns på YouTube på Landskaparen. Så kika in de resurserna också. Tack för att ni tog er tid att lyssna.