032: Gästspel hos MaskinistPodden

Varmt välkomna ska ni vara till det 32:a avsnittet av Mätpodden efter ett litet sommaruppehåll. Man tänker man ska hinna så mycket på sommaren, men man hinner ännu mindre än vanligt.

Den här gången är det ett gästavsnitt med mig som gäst i Maskinistpodden jag blev intervjuad där, så om ni lyssnar om Maskinistpodden har ni redan hört det? Men vi prata om maskinstyrning lite om hur det funkar.

Hur rent systemet fungerar lite om filhantering, utbyter lite tankar hur DWG hur GNSS fungerar lite mätosäkerhet och så. Så det är Anna och Alvin som kommer intervjua och vi gjorde det över telefon där då. Sen kommer Alvin komma med på ett avsnitt här framöver också där jag intervjuar honom då ur hans perspektiv då.

Så innan det rullar igång, det kommer inte vara något eftersnack, men kolla in Landskaparen.se. Där kan man boka för en ny kursserie i min kurs om både inmätning och maskinstyrningsmodeller och modellering som kommer gå oktober till november.

Just nu har jag åtta stycken elever. Några utsättare några erfarna anläggare och några anläggare som har införskaffat sig GNSS-utrustning på sistone.

Jag tror alla uppskattade på väldigt bra. Det är väldigt bredd på det här och man lär sig koordinatsystem. Man lär sig vrida in. Vi pratar en hel del om inmätning om hur GNSS är så. Hur mätosäkerhet fungerar, hur man lär sig bedöma det vi pratar om mätjuridik, hur man ska tänka kring sånt lite om kontrakt och ansvarsfördelning.

Vi pratar om vrida in DWG- och PDF-filer hur man höjdsätter dem, hur man gör dem om till ytor och hur man räknar ut volymer så att man kan ha en modell som både fungerar som visualisering, som fungerar som volymunderlag för anbud och rätt priser i sina uppdrag, men också som maskinstyrningsmodeller.

Det kretsar kring maskinstyrning, men det tar språng i både från inmätning och sen förbi från maskinstyrningen till redovisning så att det blir något snyggt också.

Så priset har gått upp lite, men det går att boka nu, oktober, november, två timmar på måndag eftermiddagar kan man inte vara med så får man ändå en inspelningen där och så kan man titta på den i egen hand efteråt egen takt. Och efter den kurserien så kommer jag försöka paketera ihop det här till fristående ännu kortare två till fyra timmars väldigt specifika utbildningar som man kan titta online då i egen takt.

Men jag tror att om du har du minsta lilla sug på att bli bättre som mätare eller förstår dig mätning? Kanske jobba som anläggare är i anläggningsbranschen junior anläggningsmätare eller vill få inspiration hur du kan lära som erfaren mätare andra yngre mätare så tror jag det här är kursen för dig. Nu till avsnittet: till gästspelet i Maskinistpodden.

Välkommen till Maskinistpodden när mig Anna.

Och mig, Alvin, men är du taggad på att hoppa in i ett litet samtal med en utsättare?

Ja och inte vilken som helst, utan vad kommer han ifrån då?

Jo, vi har ju faktiskt lyckats hitta en gäst som även han driver en podcast.

Ja, för där måste vi också säga.

Vi har ju en kändisgäst, nämligen Jonatan ifrån Mätpodden.

Jag har inte lyssnat på den, men du har gjort det.

Ja och om vi säger så här, Anna, om du tycker att det här blir långdraget samtal, då ska du inte lyssna på Mätpodden, för där är det ännu mera i djupgående.

Därav så har jag inte lyssnat på den.

Kanske, därför.

Kan vara därför.

Men vi ringer gäst.

Vi ringer vår kändis gäst.

Ja, det är Jonatan.

Hallå, hallå Jonatan. Det var Anna och Alvin från Maskinistpodden.

Ja tjena tjena, roligt att ni ringer.

Jaha lite mätning maskinstyrning allt möjligt i avsnittet idag.

Lite mer engagerat åt ditt intresse Alvin än mitt.

Det stämmer.

Ja.

Och vem har vi med oss här?

Ja, men det är Jonatan Vilhunen heter jag. Jag kallar mig för Landskaparen som företag.

Är det åt stora företag du kör eller åt små entreprenader, liksom bara som du hjälper att göra modeller?

Jag skulle säga smått. Typiskt är liksom större än villa. Det är inte mycket villor, men alltså ett par tusen till ett par hektar. Den storleken alltså typ lite bygg. Vad ska man säga? Nu gjorde jag ett LSS-boende i Borås och några industrilokaler och så där, så det är inte. Det är inte liksom vägbyggen. Det är inte ja, inte jätte inga jättestora entreprenörer.

Men jag tänker lite avsnittet, vill vi ju gärna ha lite svar på frågan eller jag tänkte att det skulle vara kul att kunna knyta an till just det. Det jag håller på med kanske. Och ja, Anna har inte haft så jättemycket erfarenhet av just maskinstyrning, men det har ju ändå varit ritningar. I alla fall har det ju hållit på med lite med och så det har ju i alla fall varit inne på. Den sidan, liksom att det är ju samma sak ändå. Ritningar är ju maskinstyrningen fast i pappersform.

Ja vi ska ha nosat lite på att det har jag gjort

Faktiskt en bra liknelse: ritning i i digital form.

Jo, för det är ju mycket det: Kan du inte läsa en ritning kommer du aldrig att kunna använda maskinstyrning, för det är egentligen samma sak i maskinen. Det kan vara flera lager eller andra färger, men det är fortfarande samma linje du ska arbeta efter.

Jag har själv haft möjligheten och turen att utvecklas inom mätning, arbeta i CAD-program och göra inmätningar med GNSS-stav. Men innan jag lärde mig det hade jag svårt att förstå sambandet. Man får en modell av utsättaren, kör efter den och ser sedan någonting som inte fungerar. Då tänker man: ”Varför fixar du inte det här?”

Ett vanligt exempel är texter. Man får en ritning som har konverterats till DXF, vridits in och skickats till maskinen. Det första man ser när man öppnar den är att texten är oläslig, eftersom den ligger överallt.

Då ringer man och frågar och tänker att det borde vara jättelätt för utsättaren att lösa. Men när man själv har arbetat med det förstår man att det inte bara är att rätta till. Har du stött på det problemet många gånger?

Ja, jag funderar bara på i vilken ände man ska börja. Men just på den frågan är svaret att mätteknikern är lite som teknisk support för all möjlig teknik. Någon sa att om arbetsledaren försöker skriva ut någonting och skrivaren inte fungerar, då ringer man mätteknikern.

Om man tänker på maskinstyrning finns det fem eller sex stora märken, till exempel Moba, Leica, Topcon och Trimble. Alla är lite olika och beter sig inte likadant. Först måste du därför veta vilket system det är, hur det fungerar och vilka begränsningar det har.

DWG- och DXF-filer är sedan en egen värld. Att säga att det är en DWG-fil är ungefär som att säga att en bil är en bil. Filerna kan vara uppbyggda på många olika sätt, med olika lagerstrukturer, beroende på vem som har projekterat och hur lätt- eller svårtolkat materialet har gjorts.

En DWG-fil innehåller olika lager. Ofta ligger texterna i ett särskilt textlager som går att tända och släcka. Jag kommer inte ihåg exakt vilka system som fungerar på vilket sätt, men i vissa maskinstyrningssystem kan man bara släcka hela filen. I andra kan man styra lager för lager.

Det kan finnas hundratals lager i en DXF- eller DWG-fil. Därför måste man rensa och omvandla den, plocka ut den viktiga informationen och lägga in den i maskinsystemet på det sätt som systemet vill ha den.

Där finns flera faktorer. Har du gott om tid är det en sak. Ofta får man filen klockan tre på eftermiddagen och den ska finnas i maskinen klockan sju nästa morgon. Då kanske man bara hinner slänga in den. Man hinner inte alltid tolka den ordentligt.

Det kan också vara oklart vad mottagaren faktiskt vill ha. Den som gör filen kanske inte är den som sitter i maskinen, och företaget kanske inte har sagt hur de vill ha materialet. Alla vill, inom citationstecken, ha det på sitt sätt, och då tycker man ofta att alla andras sätt är dåliga.

Det är alltså ganska många steg som måste bli rätt och som man måste kommunicera kring för att resultatet ska bli bra. Det korta svaret är att det inte är så enkelt som det låter. Det är inte bara att ta en DWG-fil och lägga in den.

En del föredrar att separera materialet i olika filer. Man kan ha texterna i en DWG-fil, linjerna i en annan och ytan i en tredje. Då kan man tända och släcka dem var för sig.

Smaken är som baken och det finns ingen exakt standard.

Det bästa är oftast att den som sitter i maskinen säger: ”Så här vill vi ha det” eller ”Det här vill jag kunna göra”. Vill jag kunna släcka alla texter på en gång, eller bara vissa texter? Hur vill jag att det ska se ut? Då kan filerna anpassas efter det.

Men Anna, om vi tar maskinstyrning från en mer grundläggande nivå: Ofta har maskinen två puckar, alltså GNSS-mottagare, som tar emot satellitsignalerna. Där får man maskinens position.

Sedan måste positionen överföras till skopspetsen. Det är två olika delar. Först har man GNSS-systemets inbyggda osäkerhet fram till maskinen. Därefter ska positionen föras vidare genom hydrauliken och vinkelgivarna fram till din skop-spets. Där tillkommer ytterligare en liten osäkerhet.

Det är en viktig aspekt att ha med sig. Datorn i maskinen samlar ihop informationen, men det som finns i den är alltid ett filter eller ett urval av all information som finns i projektet.

Som utsättare får man ofta frågan: ”Kan du sätta ut det här också?” Man åker till en arbetsplats där de har sagt att man ska sätta ut VA, så man har med sig VA-filerna och ritningarna. Då säger någon: ”Kan du inte sätta ut hisschaktet också när du ändå håller på?”

Men det hade ingen sagt något om. Då får man höra: ”Har du inte allting i burken?” Nej, det har man inte. Ofta förväntas man kunna sätta ut allting, men man får ritningarna och filtrerar ut den information man behöver. Sedan lägger man in den i handdatorn eller systemet, och det är den informationen man kan sätta ut.

Man måste ha en linje i maskinen eller handdatorn som man kan välja. På samma sätt kan man oftast inte ha hela byggnaden och alla dess element i maskinstyrningen. Man väljer exempelvis en terrass, en överyta av makadam eller en vattengång.

Det handlar därför mycket om kommunikation: Vad behöver jag ha för att kunna göra mitt jobb? Utsättaren tolkar all information och ser till att den relevanta delen hamnar i maskinen. Frustrationen uppstår ofta när det inte har kommunicerats och man har tänkt på olika sätt.

I Mätpodden pratar du lite om jonosfären och hur den påverkar möjligheten att få fix, eller gör att mottagningen svajar. Hur mycket tycker du att man som maskinist behöver sätta sig in i det? Vad är viktigt att tänka på? Har du några enkla tips eller råd?

GNSS är ett fantastiskt system, men det är inte exakt. På en bra dag kan man säga två till tre centimeter i plan och ungefär det dubbla i höjd. Det är ungefär den noggrannhet man får med ett sådant GPS-system.

Som maskinist behöver man inte kunna allt, men det är bra att mycket kortfattat förstå hur det fungerar. Du har satelliter i rymden som skickar ut kodade signaler. Mottagaren tar emot dem.

En radiosignal färdas med ljusets hastighet. Om man mäter tidsskillnaden mellan att signalen skickas från satelliten och att den når mottagaren, och känner till ljusets hastighet, kan man räkna ut ett avstånd. Man kan säga att man har ett måttband från himlen, från satelliten till mottagaren.

Det gäller oavsett om mottagaren sitter på en maskin eller på en handhållen stav. Då kan man rimligtvis förstå att det inte kan vara hur exakt som helst. Det är som ett tjugotusen kilometer långt måttband.

Dessutom behöver man flera sådana måttband för att bestämma sin position. Man måste alltså se flera satelliter. Tänk att du ska sätta ut en brunn i förhållande till ett hushörn eller en vägg.

Hushörn var ett bra exempel. Då kan man ta med diagonalen, och det är lite det jag vill komma in på. Man sätter ut den i förhållande till huset.

Ja, exakt. När man använder måttband för utsättning kan man ha en husvägg, en lång grund eller en väg och en brunn som ska ligga exempelvis fem meter från någonting. Då räcker det inte med ett enda mått. Du måste skära in positionen med två måttband, exempelvis från varsitt hörn.

Lite så fungerar GNSS också. Du behöver flera avstånd från himlen som möts i mottagaren. Utifrån dem får du ditt läge.

Mätningen påverkas av flera saker. Signalen ska färdas ett långt avstånd genom rymden. Noggrannheten i tidmätningen spelar in. Signalen ska också färdas genom atmosfären, där den påverkas av bland annat lufttryck, fuktighet, rymdväder och hur laddad atmosfären är. Dessutom spelar utrustningens kalibrering roll.

Det finns många olika felkällor. Det viktiga är att förstå att de finns och att systemet inte är exakt.

Om du använder ett måttband av Biltema-klass tre är det inte säkert att hundra meter verkligen är exakt hundra meter. Spänner du bandet hårt kanske du får nittionio komma åtta meter. Låter du det slacka kanske du får hundra komma två meter.

Lite så är det med GNSS också. Det är ett fantastiskt verktyg, men det finns fel inbyggda i systemet och man kan inte utesluta alla felkällor. Därför finns det alltid en osäkerhet.

Om du sätter skopan på teoretisk noll på morgonen och återvänder till samma ställe på eftermiddagen, kan systemet visa två schakt. Nästa måndag kanske det visar två fyll. Punkten har inte förändrats i verkligheten. Skillnaden beror på mätosäkerheten.

Man kan därför inte förvänta sig att systemet är bättre än ungefär fem centimeter i höjd, oavsett vad en säljare lovar eller vad man själv tycker.

När det gäller fix och rymdväder är det också viktigt att förstå att signalerna kommer från rymden. Kör du in under ett tak tappar du din fix. Du måste se himlen, och helst så stor del av den som möjligt.

Står du bredvid en byggnad skär byggnaden av nästan halva himlen. I en stad kan det finnas byggnader åt alla håll, vilket ger mycket begränsad sikt mot himlen.

Även om mottagaren kan ta emot signaler från flera satellitsystem och kanske fyrtio till femtio satelliter, måste den faktiskt kunna se satelliterna. De behöver dessutom vara bra utspridda över himlen för att ge god noggrannhet.

Om alla satelliter ligger nästan rakt ovanför dig får du större osäkerhet. Tänk återigen på måttbanden: Du vill hellre ha två mått som skär varandra i nästan nittio graders vinkel än två mått från nästan samma riktning. Jag hoppas att den förklaringen är logisk.

När man arbetar med maskinstyrning eller mätning handlar det alltså inte om att mäta helt rätt, utan om att veta hur fel man kan mäta.

Jag kanske mäter in en höjd som jag vet ska vara ett visst värde, men får ett annat värde i instrumentet. Då måste jag tänka på om jag hade dåliga mätförhållanden, om jonosfären påverkade eller om något annat störde. Man behöver veta hur stort felet kan ha varit och ha det med sig.

Ja, precis. All mätning har en osäkerhet.

Ibland säger man att det enda man kan veta exakt är sådant man räknar. Du kan räkna ett, två, tre, fyra, fem föremål. Då kan du på något sätt bevisa hur många de är.

Men tar man vikt som exempel och ställer sig på en vanlig våg kanske den visar nittio kilo eller nittio komma två. En bättre våg kanske visar nittio komma tjugofyra, och en laboratorievåg visar ytterligare några decimaler.

All mätning är alltså fel, eller har åtminstone en viss osäkerhet. Du måste veta vilken noggrannhet din mätning har och förhålla dig till den.

Även en totalstation mäter fel, men den är noggrannare än GNSS. Oavsett om du mäter med totalstation, laser, vattenpass eller något annat finns ett fel inbyggt i mätningen.

Man brukar också säga att en mätning är ingen mätning. Om du bara har ett enda mätvärde som säger att allt är bra, hur bevisar du det? Det kan du inte. Du vet inte hur stort felet är. Du måste ha någonting att kontrollera mätningen mot.

Precis. På arbetsplatsen där jag är nu började jag med att leta upp en stompunkt. Sedan mätte jag vidare från den och satte en byggfix som vi kan förhålla oss till och kontrollera mot hela tiden.

Det är klart att bara för att det stämmer mot den behöver inte allting annat vara rätt, men då vet man åtminstone att man hela tiden mäter från samma utgångspunkt.

Om man kokar ner det till något väldigt handfast är det precis som du säger. Man ska ha en fix på arbetsplatsen.

Har man maskiner och en handhållen stav, som många anläggare har i dag, kontrollerar man mot fixen på morgonen. Gärna även före lunch, beroende på hur lättillgänglig den är. Man kan kontrollera på morgonen, vid lunch och på kvällen.

Då ser man hur mycket det skiljer. Om avvikelsen inte är mer än ungefär tjugo till femtio millimeter vet man att det ser bra ut och kan fortsätta arbeta.

Det utesluter också grova fel. Rymdvädret kan ha ställt till det. Man kan ha valt fel koordinatsystem, knappat in fel stånghöjd eller angett fel offset. Har man någonting att kontrollera mot kan man se att inställningarna är rimliga och lita på de mätvärden man får.

En annan sak jag har tänkt på är att man ofta säger: ”Vi mäter in allt för säkerhets skull.” Det är jättebra, men många har inte koll på kravställningen, inte ens mätare och särskilt inte alltid personalen ute i fält.

Det finns ofta en rambeskrivning eller om det är utförande, kopplat till AMA då. Det finns kravställt då, vad som ska mätas in och vad relationsunderlaget eller relationshandlingarna ska innehålla. De dokumenten filtreras ofta bort på vägen och kanske bara arbetsledaren, eller någon ännu högre upp i projektet, har tillgång till dem.

Som individ är det värdefullt att veta vilka krav som kommer att ställas på arbetet. Då vet man exempelvis om alla brytpunkter och skarvar ska mätas in och hur de ska kodas.

Vet man hur slutprodukten ska se ut kan man göra rätt från början. Ofta vet man inte det, och då gör man bara som man brukar eller som man tror är rätt.

I vårt fall förstår vi vad du menar. Problemet är tyvärr att kunden ändrar sig så ofta att de inte själva vet vad de vill ha.

I slutändan sitter man där och de säger: ”Men det här också då?” Då svarar man: ”Det sa ni ingenting om förut.” Och då säger de: ”Nej, men det kom vi på nu att vi ville ha.”

Ja, och då har ni…

…kommit till den nivån att vi mäter in allting för säkerhets skull, så att vi har det om de vill ha det senare.

Så är det ju. Jag har pratat om det i något avsnitt också. Tänk bara på fotografier. Alla har haft en telefon i fickan i femton eller snart tjugo år, men ändå tar vi i anläggningsbranschen inte tillräckligt mycket bilder.

Det finns egentligen ingen ursäkt för att inte ens ta en bild. Ett schakt med rör och arbete kan kanske kosta tio till femton tusen kronor per löpmeter, och ändå orkar man inte fotografera det.

Det finns nästan fler bilder från byggprojekt på nittiotalet, tagna med systemkameror, än från de senaste femton åren.

Man lägger ner ett enormt arbete på att bygga någonting. Mät då in det och ta en bild. Allt som döljs under marken borde vara inmätt och fotograferat.

Vi har samma krav på oss. Vi har hittat ett bra koncept med en app i telefonen, så att bilderna inte bara hamnar bland de privata bilderna. Vi har en app som…

Vilken app?

Okmaker heter den faktiskt.

Ja, den känner jag till.

Den…

…fungerar ju bra.

Den är riktigt smidig. Allting geotaggas och tidsstämplas, och sedan kan man koppla bilderna till projektets punkter och se var man befinner sig.

Jag försökte få dem som sponsor till podden, eftersom jag försökte övertyga dem om att det finns ett jättestort behov av en sådan lösning i anläggningsbranschen.

Det är väldigt bra att ha bilderna där, så att de inte bara hamnar bland sms och vanliga bilder i telefonen.

Har du ett eller två viktiga tips till personer som kör grävmaskin eller arbetar som anläggare med en mätstav?

Vilket är viktigast? Det första är att ta reda på vad som gäller. Då undviker man väldigt många fel.

Man arbetar inte i ett vakuum. Oftast finns en mätkonsult eller någon annan som ska arbeta vidare med materialet efteråt. Därför behöver man ta reda på vad som ska mätas in och hur det ska kodas.

En mardröm för varje mättekniker eller projektör är att få en inmätningsfil från en anläggare som bara består av punkter. Även om punkterna mot förmodan är rätt kodade är det svårt att förstå hur allting hänger ihop. Ofta är de dessutom felkodade.

Du kan ha mätt in topp och botten på en ledning, men utan linjer går det knappt att förstå sambanden om man inte själv har varit nere i schaktet. Även om man har varit där kan det vara svårt när det bara ligger punkter överallt.

Mät därför in med linjer och ta dig tid att koda rätt. Tänk inte: ”Det fixar jag senare i datorn”, ”Det gör jag sedan” eller ”Det där kommer jag ihåg”. Koda rätt och skapa linjer direkt. Då slipper man kanske nittio procent av problemen.

Jag har varit med om ett litet skräckexempel på det. Jag körde och grävde på ett jobb. Ett annat arbetslag lite längre bort hade också en stav och mätte in.

Jag hämtade min egen inmätning, som jag hade kodat med rätt koder och linjer för att underlätta. Sedan hämtade jag inmätningen från det andra laget. Där fanns bara punkter.

När jag lade in dem i CAD-programmet syntes bara ett antal svarta punkter. De var inte rätt kodade och hamnade därför inte på rätt lager enligt min kodlista.

Vi fick lägga projekterings- eller relationsritningen bakom och försöka lista ut: Vad ska det vara här? Är det en ledning? Vart kan den här ledningen gå? Och då handlade det kanske bara om femton punkter.

Ja.

Men…

Ja, det är hopplöst.

Förra veckan satt jag en halv dag, en maskinist som mätt in. Jag hade gjort maskinstyrningsfilerna, plojen ungefär femhundra punkter, relationsinmätning. Man satt och kliade sig i huvudet.

Man har den teoretiska bakgrunden, men ledningarna kan ha flyttats. Varför ligger de där? Särskilt elschakt och slangar kan gå nästan hur som helst.

Det är väldigt frustrerande. Många mättekniker har varit med om detta, och det är därför en del av dem inte vill att maskinister ska mäta in. Men problemet är egentligen inte att maskinisten mäter, utan att materialet saknar korrekt kodning och linjer.

Det är kanske mitt viktigaste tips.

Det är tråkigt att det blir så, för om en maskinist lär sig att mäta in på rätt sätt sparar man otroligt mycket tid i efterhand.

Ja. Oavsett vad man arbetar med behöver man förstå vad som händer före och efter ens egen del i projektet.

Har man en någorlunda förståelse för vad projektören, arbetsledaren, inköparen och alla andra gör, förstår man hur deras arbete påverkar ens eget. Det minskar irritationen och gör att man kan säga: ”Kan ni göra det annorlunda nästa gång? Det här blev fel.”

Man behöver också tänka på det som händer efteråt. När man har byggt färdigt tycker man att allt är bra. Man lägger igen schaktet, vattnet rinner och allting är rätt kopplat.

Men man tänker inte alltid på förvaltaren. Ibland säger man att byggkostnaden bara är en tiondel av byggnadens eller anläggningens totala kostnad över hela livslängden.

Om tio, femton eller tjugo år är det dags för nästa omgång. Saknas relationshandlingar och det inte finns något underlag börjar det kosta väldigt mycket pengar. Den återkopplingen får man nästan aldrig som maskinist.

Nej.

Det räcker långt att förstå varför relationsunderlaget behövs och lite grann hur förvaltaren arbetar med filerna. Man behöver inte kunna det i detalj.

Ge dem det material de faktiskt vill ha. Fråga ibland: ”Vad vill ni ha?” och ”Hur fungerade det på förra projektet? Var det rätt eller fel?” Bara det gör stor skillnad.

Vi har pratat på ganska mycket, så nu hoppar vi vidare till ett annat segment i podden.

”Det gick inte som planerat.” Någon liten olyckshändelse eller någonting som inte riktigt gick som planerat.

Jag kommer ihåg ett konkret fel jag själv gjorde vid utsättning. Jag gjorde faktiskt samma misstag två gånger, och båda gångerna kostade det en del.

Jag misstog utsidan på kantelementet för kanten på själva grunden. På en villagrund kan det exempelvis vara tio centimeter isolering utanför betongkantbalken. Det framgår inte alltid helt tydligt av ritningen.

Vissa konstruktörer måttsätter alltid till betongen, medan andra tar med elementet. När jag var väldigt ny som utsättare gjorde jag det misstaget två gånger på ett halvår.

Det var lagom roligt när kantbalken redan var gjuten och…

…och…

…man upptäckte att den låg tio centimeter för långt ut. Det kostade en del att bila och rätta till.

Kul.

Nej, det är inte kul.

Det leder lite in på hur det är att vara utsättare. Fel måste man lära sig att leva med och hantera. Framför allt behöver man system som gör att felen upptäcks så tidigt som möjligt.

Samma fel kan kosta femhundra kronor, femtusen kronor eller femhundratusen kronor. Det beror bara på hur tidigt man upptäcker det.

Upptäcker du vid din egen kontroll att du har satt ut fel kostar det kanske en halvtimme eller en timme att sätta om. Upptäcks det dagen därpå måste du kanske ställa in annat arbete och åka tillbaka, och då kan det kosta femtusen kronor. Har man redan gjutit blir det mycket dyrare.

Det är alltså samma fel, men man måste upptäcka det så tidigt som möjligt.

Jag känner utsättare som har lämnat branschen för att de inte klarade den pressen. Har du gjort ett större fel kan det vara väldigt svårt, nästan omöjligt, att få tillbaka förtroendet på en arbetsplats.

Det försvinner snabbt.

Ja.

Det är lite, fast inte riktigt, som att gräva av en kabel. Är det en liten belysningskabel är det inte hela världen. Det kan jämföras med en mindre utsättning som du själv kan rätta.

Men gräver du av den stora vattenledningen till hela staden är det som att ha gjutit hela plattan fel.

Ja.

Om man ska jämföra det med en maskinists arbete.

Det går att likna vid det.

Det är jobbigt att sätta ut fel eller att göra en felaktig invridning. Just invridning ska man dokumentera noggrant, eftersom man där tar på sig ett ansvar för hela bygget. Blir det fel där blir allt som följer också fel.

Vi ska börja runda av. Behöver vi få in fler mätare i branschen?

Det finns ett väldigt stort behov av dem.

Hur gör man om man vill bli mätare?

Det finns olika vägar. YH-utbildningarna är ett bra alternativ om man vill få en gedigen grund och goda möjligheter till jobb.

Samtidigt kommer många in i mätningen på samma sätt som jag gjorde. Man kan säga att man kan komma in från två håll.

Antingen lär man sig teorin först och praktiken sedan. Går du exempelvis en högskoleutbildning i Gävle till mätningstekniker eller mätningsingenjör lär du dig mycket om själva mätningen.

Men när du kommer ut på en arbetsplats kanske någon pratar om schaktbotten, terrass och alla möjliga förkortningar. Du vet kanske inte hur man sätter ut en kantsten eller hur konstruktionen faktiskt byggs. Då måste du lära dig det språket.

Den andra vägen är att du redan är anläggare eller maskinist. Du vet hur man bygger och har den praktiska erfarenheten. Då behöver du i stället lära dig tekniken: Hur fungerar GNSS? Hur fungerar en totalstation? Hur fungerar programmen?

Jag tror att det är något lättare att bli en duktig anläggningsutsättare om man redan vet hur man bygger än tvärtom.

Utsättning handlar inte bara om att sätta ut ett kryss. Det handlar om att sätta krysset på rätt ställe, kommunicera det till alla och göra det begripligt för dem som ska använda det.

Man behöver kunna ta ett samtal på arbetsplatsen, kommunicera med alla berörda och förstå hur informationen ska märkas ut.

Är man nyfiken finns det i dag egentligen ingen ursäkt. Utrustningen har blivit förhållandevis billig. Köp eller skaffa tillgång till en GNSS-stav och lär dig använda den. Gå en utbildning eller en kortare kurs, var nyfiken, testa själv och ställ frågor.

Utsättningsföretagen och konsulterna behöver folk som kan anläggningsdelen. Man kan börja som junior på ett sådant företag och lära sig mer av tekniken där. Men jag tror också att man kan lära sig väldigt mycket på egen hand i dag.

Ja, men kalas.

Ja.

Jag har lärt mig mer och tyckte att det var jätteintressant. Anna har suttit och nickat och kommer att fråga mig tusen saker efteråt.

När du sa att jag skulle förklara det enkelt för Anna vet jag inte om jag verkligen lyckades. Jag belyste nog mest olika aspekter.

Ja.

Jag hoppas att ni har någon nytta av det.

Då får vi tacka så jättemycket för att du ville gästa oss.

Tack så mycket för att…

…jag fick göra det.

Tack, hej.

Hej. Jag och Alvin… Nu har jag vaknat igen.

Jag fick sparka upp Anna ur stolen här. Blev du klokare?

Lite, faktiskt. Det kan jag erkänna.

Fick du fler frågor än svar?

Jag hade inte så många frågor innan, och jag har inte så många frågor nu heller. Men jag hängde med i vad ni pratade om, tidvis.

Jag känner fortfarande inget större intresse för det, tyvärr.

Fast du håller ju inte på med det här heller.

Nej.

Så jag förstår det.

Jag behöver inte direkt ha någon GPS i dumpern direkt.

Nej, du hittar skorna ändå.

Ja, jag ser vart jag kör och jag har rutor.

Då så.

Men vad tyckte du då, Alvin?

Det var jätteintressant.

Ja, du satt som ett barn. Dina ögon bara gnistrade.

Jo, men…

Som sagt var det väldigt lärorikt. Jag hoppas att våra lyssnare också tyckte att det var lärorikt.

Det hoppas jag också.

Sedan blir det såklart ett litet gästavsnitt i Mätpodden där jag är med, men inte Anna.

Där känner jag att jag inte behöver vara med. Det är mer din grej.

Tyckte ni att det här avsnittet var intressant ska ni absolut gå över till Mätpodden, som också finns på Spotify.

Kolla in deras avsnitt. De har väldigt många. De flesta handlar mer om mätning, utsättning och sådant, men det finns självklart också avsnitt om maskinstyrning, olika märken och liknande.

Så är det.

Det tycker jag.

Det tycker jag verkligen.