028: Byggmät del 2 – Stomlinjer, detaljer, filigran, väggar och kommunikation

Varmt välkomna ska ni vara till Mätpodden. Byggmätning, del två. Det är landskaparen här Jonatan, och så har vi käre kollegan här.

Jajamen. Västkonsulten Pontus.

Ja, det blev ju populärt att prata lite om byggmätning där, eller? Det blev rätt så många kommentarer i alla fall, och jag tror att det var många tips och tricks som du delade med dig av. Jag tänkte att vi gör ett likadant avsnitt och följer upp det, så att vi får ett avslut på, eller färdigställer, ämnet byggmätning i praktiken. Del två, liksom från där vi lämnade det sist egentligen.

Vi pratade ju lite pålning, lite enklare nät, grund och ritningshantering. Så jag tänker att vi tar vid där egentligen, rakt upp och ner. Tänk dig att plattan är gjuten.

Ja.

Vad gör man sedan? Man är arbetsledare – vad är det jag ska beställa och vem ringer jag? Jag tänker omedelbart att jag behöver ett stomnät. Vi har… eller?

Ja, baslinjer.

Ja, baslinjer.

Jajamen. Nej, men det tror jag definitivt. Oavsett är det aldrig en nackdel att få ut baslinjerna. Ibland har arkitekten tänkt, eller man har kommit fram till i projekteringen, att: Vi lägger inte baslinjerna i centrum av väggarna, utan i ett väggliv. Då räcker det ju med att vi sätter ut väggarna, så kan allting mätas från väggarna sedan, exempelvis. Det är ju ibland en sanning med modifikation. Ofta så kommer man ju på, efter en stund när man har byggt uppåt och så kommer man på där nere när man börjar greja att, kanske hade varit bra att haft de här baslinjerna ändå? Så baslinjer, höjd och bara en koll på: Vad hamnade plattan på?

Ja, hur gör man om det inte blev exakt teoretiskt? Hur liksom börjar man tänka där då?

Bra fråga. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man rent praktiskt ska göra. Det får ju inte vara jättefel. Slår det några millimeter är det väl vad det är, men generellt brukar jag bara sätta höjden, och sedan har man oftast bestämt hur det ska hanteras. Men om jag vänder på det: Hur hade du gjort om färdigt golv diffar 5 cm?

Vanligtvis, när jag var med, var det prefab, betongbjälklag och liknande. Om det är HDF-bjälklag finns det ofta ett spacklingslager. Själva konstruktionsskalet ligger lite lägre än färdigt golv, så där finns en mellanskillnad som man kan ta upp med finspackel eller något liknande. Men uppåt… Nu har jag börjat glömma, men jag har en känsla av att jag var med om det, men de åt ju bara upp det. Det var prefab, och där shimsar man ju upp nästa vägg. Prefabväggen var i alla fall inte lika hög som våningshöjden, utan den lades på shims. Då försökte de sänka varje våning så mycket som möjligt och äta upp kanske 10–15 mm per våningsplan för att komma ikapp. Det var i Mölndal. Det är jättedålig mark där. Marken pendlar ju upp och ner från dag till dag, redan före gjutningen. Fast det var en sådan… Vad heter den kakan man har?

Skyddsbetong.

Ja, skyddsbetongen. Den rörde sig uppåt och neråt, för alla pålar i området och det var ju riktigt dålig mark så.

Jag tror att jag känner igen det här projektet, eller de här projekten, för alla var ju drabbade. Det var markförhållandena som var problemet.

Problemet var liksom golvet. Man bara: ”Ja, i dag är det gjutet”, och då fastnade det där. Sedan fick man försöka anpassa sig.

Men upplever du att många ritningar inne i huset, uppåt, har differenshöjder att utgå från noll, eller angivna plushöjder?

Jag har varit med om plushöjder. Men man får ha tungan rätt i mun och veta om de avser färdigt golv, K, prefab eller HDF-bjälklag. På de projekt jag var med på var det ofta trapphuset som byggdes upp först. Där satte man höjden, och sedan skötte de resten med laser därifrån.

Om man bara tänker att plattan hamnar några centimeter uppåt eller neråt, så kan huset fortfarande stämma inbördes i dimensioner och mått.

Ja.

Men, det är sant. Du har ju alltid en färdig golvhöjd på varje nivå när du snittar upp bjälklagen.

Så det är väl där man får prata igenom det, om det är någon större avvikelse. Men baslinjerna är ju… Om man bara lyssnar och inte riktigt vet vad baslinjer är: Jag har kallat dem stomlinjer, men baslinjer är ett rutnät på ritningarna, ofta med fasta avstånd. De kan ligga i pelare, i centrum av bärande väggar eller liknande, och det är dem utsättningen utgår från. Ofta är alla andra mått relaterade till dem.

Basen i projekteringen.

Ja.

Kan man nästan säga. Just det du sa om stomlinje och baslinje har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag fick en snickare en gång som pekade med hela handen och sa: ”Det du sätter nu är baslinjer. Om jag ber om en stomlinje, då är det stommen, till exempel färdig insida syll.”

Alltså stomkonstruktionen.

Stål kan be om en stomlinje och det har man ju varit med om att KS-ritningens linjer stämmer inte riktigt med A:s och K:s baslinjer. Det är för att de till exempel har lagt dem i liv med sin stålkonstruktion och stommen. Är du med på hur jag menar?

Ja, jag är med. Jag har nog bara använt dem som synonymer, fast de kanske inte är det då? Ja.

Ja, han var väldigt tydlig. Efter det har jag varit väldigt noga med att säga att det A och K lämnar ifrån sig i projekteringen är baslinjer. Stomlinjer vågar jag knappt slänga mig med, annat än när jag pratar med stål.

Och om man kopplar det till förra veckans avsnitt är det ofta baslinjerna man vrider in. Det är dem man vill, eller måste, få rätt från början. Det är där man kan göra den stora tabben i projektet. Man vrider in dem, och det kan vara lite lurigt. Vi pratade inte riktigt om invridning förra gången. Hur går det till att få den rätt, och vilka är utmaningarna i ett projekt? Ibland är ju markritningar och A-ritningar inte alltid exakt samma.

Exakt. Har projekteringen gått lite i trappsteg och alla inte riktigt hunnit samordna sig med varandra, finns risken att bygglovet och huskonturerna inte stämmer överens med den slutliga, finjusterade byggnadens storlek. Då hamnar man ibland i ett läge där man behöver jämka lite. Man behöver centrera in byggnaden mot bygglovet för bygglovet, styr ju placeringen, i världskoordinater, men ja, har du en differens däremellan? Om vi ser det från mätsidan kan det vara skönt att få A att lösa frågan: Kan ni bestämma vilka SWEREF-koordinater ska ha? Då får man en koordinatsatt placering. Har man, som vi pratade om sist, ansvar som fristående sakkunnig måste man ändå kontrollera att placeringen inte frångår bygglovet. Men det kan vara en sådan sak som inte riktigt är samkörda i projekteringsstadiet. Man kan ha bytt panel och så byggde ut 2 cm runt om hela vägen eller halva bygget? Eller ja, så det kan ju vara en sån grej.

Jag tycker att det händer i rätt många projekt. Väggtjockleken växer lite fram och tillbaka, eller något rum behöver bli större på grund av ett tillgänglighetskrav. Då växer byggnaden utåt och vips är man 20 cm bort. Då kan det bli kritiskt. Särskilt de här kritiska måtten 4,5 m till tomtgräns. Är det 6 m och det går till 5,80 m brukar det aldrig vara något problem utan det är ju när du ligger riktigt tajt till någon begränsningslinje. Ofta är du 4,5 m eller något brandskyddsavstånd kan ju också vara påverka fasaden då och så.

Men som sagt, har du bara fått precis som du sa, har du fått projektets baslinjer koordinatsatta så ska egentligen allting därefter gå att koordinatsätta med de baslinjerna. Sen rent praktiskt finns det olika sätt och det löser man ju i olika program på olika sätt också. Transformationen mellan en koordinatnoll eller projektets koordinatnoll där alla sitter och ritar i millimeter kontra SWEREF-koordinaterna i meterskala. Så länge alla jobbar i samma nollkoordinat kan du lägga ritningarna ovanpå varandra: K-ritningen, VVS-ritningen och så vidare. Ja, alla lägger ju på varandra och sen så har du ju samma baslinjer precis som du sa, det är ju därifrån du får utsättningarna sedan så att alla ska liksom prata samma språk från linje 1A, exempelvis och då kan du ju med hjälp av att du vet att det är samma position i noll så kan du ju också använda det som ett transformationssamband upp till din SWEREF koordinat då?

Antingen manuellt i ett CAD-program. Har du en VS-ritning skalar du bokstavligt talat ner den så lägger du på baslinjerna. Du skalar ner den så att du får den i meter och sen bokstavligt talat, flyttar du upp den till rätt position i världen och lägger den rätt mot ett par invridna baslinjer. Hur gör man i Geo då?

Nej, men Geo är ju väldigt smidigt där. Man kan skapa ett transformationssamband med gemensamma punkter. Från millimeter i nollan tar man två baslinjeskärningar så långt från varandra som möjligt, och sedan motsvarande punkter i SWEREF. Därefter skapar och sparar man transformationssamband som man sen sparar. Det gör det mycket enklare när man får nya ritningar, revisioner och liknande. Man kan köra samma samband på dem. Det tycker jag är den stora fördelen, i Geo, jag ska inte säga. Jag har inte sett den i Gemini hur man gör ett eget samband. Expert Fusion har jag lyckats göra samband med, men CAD som jag använder mest kan man ju inte göra det. Det är det farliga. En gång går alltid bra, två gånger också, men när man gör det om och om igen, när man är stressad och ska vrida grejer, det är då man gör fel. Och i fält har man kanske inte tid att kontrollera det. Ska du göra samma sak 100 gånger så…

Ja, vi har ju 95-procentsregeln: fem gånger av 100 blir det inte riktigt rätt. Men det man kan göra i CAD som kanske inte många känner till är ju att man kan ju genom att Xref:a in så kan du ju ha en annan skala, baskoordinat och vridning. Så det har jag använt rätt så mycket nu på sistone då att man när man ska samordna med A framförallt att man har sparat en gemensam Xref koordinat som man sedan bara kan klistra in som koordinater. Då blir koordinat, vridning och skala rätt, så att man inte behöver aligna, flytta eller skala för hand.

Det är en sådan smart grej. Den är smart.

Ja, den är ju jättebra. Det jag gillar med transformationssamband och lite så som man jobbar i bland annat Geo då att du får ju direkt en indikation på om sambandet mellan till exempel. 1, 2, 3 i projektnoll och 1, 2, 3 i SWEREF om de, om du har någon skaldifferens däremellan eller om de ligger inbördes korrekt. Du får en rapport direkt innan du gör din invridning. Här är det 0 mm differens. Eller ja, ”fel” är kanske inte rätt ord, men det blir ju ändå en skevning mellan dina punkter om du har gjort fel någonstans. Det är ju en ganska, om vi nu pratar återigen då lite egenkontroller och har koll på att det man gör är rätt så tycker jag att det är väldigt bra där. Du får en snabb indikation på att det här ska du nog kolla över igen eller nej, men det här är bra, kör. Sedan ska du ändå lägga på dina grejer och titta en gång till. Men det går fort. Har du ett samband kan du bara mata på. Du kan ju vrida tio ritningar med ett knapptryck.

Nej, det är ju det som är fint, särskilt när man får mycket ritningar. Det kan vara Revit, många exporter, och det är lätt för K och A att producera många modellfiler. Då kan man behöva vrida in väldigt många filer. Men jag tänker om man går till baslinje då där när man sätter ut dem. Vad tycker du är praktiskt att tänka på? Det jag tänker på, eller vill komma till, är en gång när jag var nybörjare. Man kanske inte kan sätta ut alla baslinjer på ett våningsplan vid samma tillfälle. Har man inte ett bra nät, dubbelkollar och tänker igenom hur instrumentet används, är det inte säkert att baslinjerna träffar varandra om man sätter ut hälften i dag och hälften i morgon. Då kommer inte dom matcha nödvändigtvis. Då börjar det tanda. Vad får du för tankar när jag säger så?

Min spontana tanke är att vi fortfarande pratar om någon millimeter, så är det lugnt. Sätter man ut baslinjerna med så långt avstånd mellan punkterna som möjligt, men ändå så att det går att smätta dem med ett snöre, brukar det fungera. Ofta tar de ju ett smättsnöre och smätter ut linjerna. Och sen att man, ja, men har du något i vägen så kan du ju antingen göra något offsetmått eller sätta ut fler punkter då så att du på varsin sida om ett schakt till exempel kan smätta två linjer. Om du då har gjort, om du då har den här lilla diffen som du säger på det långa avståndet, x antal meter och så diffar de teoretiskt mot teoretiskt läge 1–2 mm alltså på det avstånd. Det gör ingen skillnad. Spontant skulle jag säga att vi ofta tänker kanske nästan lite för noga i vissa avseenden. Sen är det ju en annan sak som kommer upp i huvudet. Det går ju faktiskt. Har du smätt ut några baslinjer så du har några skärningar? Då kan du ju faktiskt etablera på de skärningarna.

Jag säger inte att det nödvändigtvis blir bättre, men då blir det ju rätt enligt föregående utsättning om du etablerar på utsatta skärningar, men helst vill jag ju jobba med mitt byggnät bara.

Jag fick en tanke där, alltså vi, idag är vi är bortskämda med bra instrument,. Alltså idag så har väl jag vet inte hur många som har sämre än ensekundare idag i produktionsmätning.

Nej, jag tror att iCON, och kanske någon Leica-robot, har två sekunder som standard.

Ja, men det kanske går att köpa men generellt så är det ju ensekunders.

Ja, jajamän.

Men tittar man på motsvarande produktionsutsättare eller byggutsättare utomlands, i England eller USA, kallas rollen site engineer. Det är liksom en kombination av arbetsledare och utsättare. De håller koll på ritningar och budget och gör utsättningen, men de har ju ofta tre eller fem sekunders instrument och tvåmansinstrument, och där blir det ju inte samma noggrannhet då över 100 m på ett större plan, så det finns en YouTube-kanal som heter Lean Survey. Han utbildar inom mätningsteknik. Han håller väl till i Kalifornien och har några YouTube-filmer. Där visar han till exempel hur de sätter ut stomnät. Tänk dig hur du skulle ha gjort en husgrund med ett måttband. Alltså du mäter mått. Alltså du lägger ut dina linjer och sen tar du diagonaler och kollar och så liksom anpassar du in det och mäter från flera håll och ser att diagonalerna blir rätt. Det är så de gjorde med sina fem sekunder då?

De ställer upp i ett hörn, vrider 90 grader och markerar tillfälligt. Sedan går de till det andra hörnet, vrider 90 grader och kontrollerar diagonalerna. Här blir mitten. Alltså eller liksom anpassar in det, och bam och sen, liksom parallellförskjuter det därifrån. Men då använder ju instrumentet mer som ett instrument, alltså inte bara som en magisk knapp som idag vi bara letar nollan alltså. Det är det man kan göra med ett bra nät och ett bra instrument är ju att man bara går till nollan och drar ett streck vart som helst på plattan. Medan där var det verkligen liksom du etablerar i hörnen och vrider in. Det var en mycket värre process, men det blev ju väldigt, väldigt bra alltså.

Snyggt. Men som sagt, man ska absolut inte slarva med baslinjerna. Det är klart att det är viktigt att det blir rätt, men många gånger så vi är liksom det vi jagar den här sista millimetern hela tiden. Sedan kommer de ändå med smättsnöret och sin stora tumme och smätter ut det på ett ungefär och så ja, och så skrattar de lite åt oss att vi är så himla noga.

Nej, men visst är det där smättsnöret. Det blåser lite och så det kan bli riktigt, alltså 10–15 mm fel och det är bara att kötta på liksom.

Sedan kan man vända på det igen. Om vi börjar slarva från början kommer felet bara att växa. Så det är klart, det är ju jättebra att vi är väldigt noga i starten för då är ju risken mindre att det blir ett väldigt stort växande fel slarvar vi så blir det ju då har vi en dålig start från början.

Men om man nu förflyttar sig, kanske från grundplan till nästa plan där det ofta händer kanske lite mer.

Ja, det som ofta kommer på gjutna plattor är bärande pelare, oavsett om det är betong eller om det är stål. Det är ju oftast något som kommer och även det vi pratar om med väggar. Det kan vara prefabväggar, utfackningsväggar eller något annat väggliv. Ofta vill de ha insidan utsatt. Vissa kör allt från baslinjerna, kanske för att spara lite pengar. Jag vet inte. Men de sista åren när jag var mycket på byggen upplevde jag ofta att de ville ha ytterväggarna utsatta. Var det prefabväggar ville de många gånger ha alla prefabväggar utsatta och sen. Sedan kan det finnas ingjutningsgods med färdiga dubb. Det är ju också en sådan dubbplan – det bara dyker upp fler saker här. Men ta pelarna som exempel: Om det ska sättas smide som svetsas fast på svetsplåtar,

då ska det sättas ut innan smeden kommer. Det här har vi nog nämnt tidigare: Det vi sätter ut ska vara lätt att förstå, lätt att se och finnas kvar tills någon ska använda det. Så länge det är möjligt och så länge man får så kan det ju vara bra att man har med sig olika färger på pennor, kanske man har med sig klarlack. Man kanske har med sig en borrmaskin och små dubb, för ja. Vi måste hela tiden så långt så långt det är möjligt och så långt vi får, se till att sakerna går att förstå. Att de syns och att de är beständiga så länge det behövs, för det kan man ju slarva med ibland. Man gör bara ett litet blyertsstreck och tycker att det är bra, men sedan kanske de inte ens hittar det. På en svetsplåt är det förstås lättare för man vet att någonstans här på svetsplåten är det, men gör inte bara några punkter på svetsplåten. Måla ut ett ordentligt kryss.

Fyll i det, ta liksom ett vattenpass eller vad som helst gör ett ordentligt kryss och klarlacka. Det är ingenting alltså. Det ska ändå döljas i väggen. Du behöver inte vara rädd för att det blir fult. Gör så att det syns och finns kvar även om det kommer en regnskur på kvällen.

Ja, det, det är jättebra poäng för ja, det är ju jag har gjort flera poster om det där med pennor och testat.

Ja, jag vet det.

Betongen är ju liksom det i princip det värsta som finns.

Ja, det är hemskt. Jajamän och som sagt många gånger så jag säger, är det OK om jag borrar? Är det någonstans här? Det är färdiga ytskikt eller kan jag borra och spreja? För det är ju liksom gör ett litet en liten försänkning med en borr på fem millimeter stoppa ner en liten skruv eller vad det behöver inte vara något allvar alltså. Kör bara något.

Såna små expanderbetongspik typ fyra är de 4 mm de är. De passar alltså typ fyra eller fem millimeters hål. De är ju jättebra för de är ju väldigt enkla och, och använda och sen också plocka ut upp om man vill eller om man spikar fast dem så sitter de ju där väldigt bra.

Nej, men liksom bara någonting så att den är där och sen ja, men ringa in den med en färgglad spray och färgkoder kör liksom. Det här har jag satt ut för smidet, säg: allt för smidet är i rosa. Det här har jag satt ut för snickarna, allt för snickarna är grönt. Försök att göra det lätt för alla att förstå.

Ja, för det är ju det, det är ju kommunikation. Det är alltså, det är ju som precis som en ritning. Varför gör man ritningar? Om du om du bara kunde ha gjort en mind transfer till en byggare, så skulle man ju kunna gjort det. Men ritningen är ju till för att förklara för någon att göra det som beställaren i slutändan ville ha, och utsättningen är ju också det att. Det spelar ingen roll om strecket finns i blyerts, men ingen hittade det, då finns det ju inte. Och hittar man det, men förstår inte vad det är: Är det insida utsida centrum? Då är det också helt värdelöst.

Precis och det är också en sån här grej. Det är ingen som kommer att bli arg för att du skriver ut i klartext vad det är. Vad är det minsta lilla, precis som du sa nu? Du gör ett streck. Ja, men gör någonting mer som förklarar är det insida, är det utsida är det. Vad är det du sätter den här en ett kryss, ja, men är det centrum någonting skriv det.

Jag tror att som junior, eller när man blir hemmablind kanske är rätt ord, när man blir hemmablind kanske är rätt ord så tänker man inte på det, för det är ju självklart för dig. Du har liksom, det är ditt dagsjobb och du har förberett för det här. Men kanske är det för arbetsledaren också som vet, som beställt dig. Men sen är det ju en massa andra gubbar där som ska använda det där och arbetsledaren kanske inte är där och han har inte förklarat och så vidare. Och nu när jag är lite mer på andra sidan som projektledning. Man beställer utsättning alltså. Nu är det ju mer anläggningsjobb, men man kanske vill ha en utstakad linje fort någonstans och sådär på något jobb. Det är så frustrerande att komma till ett ställe där det finns linjer, men man inte vet vad de betyder. Man bara, det är två linjer här och så synar man liksom. Så blir man lite osäker och så blir man irriterad för man har beställt det för att man ska kunna visualisera det för en kund eller någonting, och det är väldigt frustrerande alltså. Just det här som du säger ingen blir arg om du skriver vänster vägkant färdighöjd, men om du om du skriver en egen förkortning… Okej, det finns ju vanliga förkortningar VK, FH, men hittar du på egna förkortningar…

Eller att man inte skriver något alls, utan bara slår ner ett gäng käppar och tänker: Nu har jag satt ut det han bad om. Han vet väl vad han beställde.

Det gör så mycket mervärde till exempel bara en sån sak, ta en bild på din utsättning, skicka den här. Här finns de. Någonting som är enkelt idag mät in din inmätning och sen lägg det på din teoretiska ritning. Skicka över det. Det tar fem minuter.

Här satte jag ut.

Ja, slå på punktnumren, skicka dem där är bara liksom. Där satt jag ut idag.

Och där är det ingen som kräver en regelrätt supersnygg ritning med symboler och ritningstämplar och så . Alltså du kan nästan göra ett skärmklipp på det bara du gör någonting som visar: Här satte jag mina punkter, det är det du ser i verkligheten. Det står på käpparna vad det är. Som du säger, det är inte många minuters extrajobb, men det kan vara det som gör att de bara ringer dig framöver.

Det är definitivt sådant som skiljer agnarna från vetet. Förstår man inte vad det är måste man ringa och dubbelkolla. Då börjar man tvivla, och tvivel är bland det värsta i mätbranschen. Det handlar om att liksom upprätthålla en fasad – fel ord – av tillit, alltså en övertygelse. För man får känslan att det är liksom det börjar spridas ett rykte i en barack, han är lite osäker, kan vi lita på det? Då blir det en sån bild och sedan kan du inte rädda upp.

Det har du med dig hela projektet. Ja, ja. Nej, exakt. Du ska förmedla trygghet och visa att du har koll på läget. Innan vi går vidare: Det är en sån här som alla mätare känner igen sig i. Det när man ska sätta ut just för grunden om man inte skriver ut det, vilket man kommer göra efter att man har lyssnat på denna podden. Så får man alltid frågan, ja, men är det här betongen eller är det utsida element kantelement eller vad? Vad är det för linje?

För det är samma sak där om någon har ringt till dig och säger hej, kan du sätta ut formen? Ja, absolut. Ska jag sätta utsidan alltså utsida kantelement? Ja, det blir bra. Då ligger det kvar i huvudet, att ja, men det är ju det de har beställt så då vet de väl att det är det de får? Det man glömmer bort är att han som beställer är ju allt som oftast inte betongaren som kommer vara där ute och sätta formen. Att vara övertydlig det är inte att liksom vara jobbig eller dumförklara någon eller utan alla uppskattar att vi är övertydliga.

Ja, och man tänker bara: Jag har bråttom till nästa ställe. Jag hinner inte. Men kunden, de betalar 10 000 för en dag för utsättning. Alltså, det är liksom procentuellt. Om du gör en sak på en halv dag och så ja 5 000 och sen om det tagit en timme till för att skriva text liksom. Det är sak samma.

Och du slipper den här osäkerheten du slipper. Betongarna vet direkt. De går fram till sin profil, de ser ditt kryss. Du kanske till och med har slått ner en spik åt dem och så ser de att det står på profilen: utsida kantelement eller utsida cellplast. Du vet, det är inte många sekunder med penna, kan för att skriva det och det då är det klart. Då är det glasklart för betongen, då är det inga konstigheter.

Annars blir det en snurra och då om någon tar för givet och det är det absolut värsta. Har vi tur ringer de och frågar och så kanske inte du kunde svara precis då och så börjar de sätta. Sedan ringer du upp och så säger de att bra att du ringde: var det betongen nu eller vi håller ut tio eller? Nej, det var ju utsidan cellplast jag satte. Ja, det var dumt för vi har satt en sida redan alltså, det är så onödigt.

Ännu bättre är att ta sig tiden efter utsättningen och gå till arbetsledaren eller vem som nu har beställt det, liksom nu är jag färdig med min utsättning kan vi gå bara gå igenom den. Si eller så, var är det något annat du vill ha utsatt? Det blir också uppskattat.

Där sa du också en riktigt sån dealbreaker om de tycker att dig vill ha dig framöver att bara ta sig den också de där minuterna och gå in. Hej, nu är jag här. Jag sätter ut detta och detta. Det var det vi kom överens om. Jätteuppskattat förmodligen tyvärr, vi vet alla att vi har den här T-shirten på oss där det står ”när jag ändå är här”. Så det kan ju komma någonting mer. Men då uppskattar de ju ändå att man lyfter det direkt när man kom. Plus att de har lite ja, men de känner att de har fått informationen och sen när du är färdig, precis som du säger, stäm av. Jag har gjort detta och detta jag stötte på det här, eller när tar vi nästa gång? Det lilla snacket före och efter det är värt så sjukt mycket i slutändan och det är ja, det sa du verkligen någonting som jag vet är jätteuppskattat.

Ja, när du sa det också just det här att fråga om nästa gång.

Ja. Väcka den tanken.

Att fråga vad som händer härnäst och bara veta vad som är på gång. Ja, men vi lägger rören där om tre dagar, alltså annars. Det är så man bäddar till en bra vardag också, att man själv tar reda på vad som händer och räknar ut, ja, men då kommer du behöva lite inmätning där, och det visst vill vi göra det i schakten den här gången.

De kanske inte ens har tänkt på det, utan det är först när du frågar som. Du väcker tankarna och just det du vi gör ju detta om tre dagar du, det är nog bra om du kommer då. Annars hade du fått det samtalet om två dagar.

Ja, som många gånger det kommer fram i nästan oavsett vilken yrkesroll. Att halva jobbet är ju yrket, du måste kunna mäta, alltså rent tekniskt. Men halva jobbet är det mänskliga att kommunicera, prata, höra av sig, vara artig, göra det man säger, be om förlåtelse när man gjort fel, förklara hur det ligger till alltså. Det är inte lika lätt att lära sig, kanske inte står i en bok då, utan för det måste man ha bra förebilder.

Ja, men sen så är det ju så, alla har ju olika lätt och svårt för sociala sammanhang. Man kanske tycker det är jättejobbigt att gå upp i en bod där man kanske bara är på bygget en gång varannan vecka. Och där är det ett sammansvetsat bygggäng som sitter och pratar högt och lågt, och så ska du knacka på och gå in och störa mitt i kaffet. Någon lägger en sån här klassisk byggkommentar, åh, jaha, kommer du och stör mitt i kaffet får vi skriva tid nu då eller?

Jag kan fatta att man ibland bara ja, men de vet att jag har varit här. Jag har gjort det. Undrar de om något så ringer de väl och så åker man bara. Så har man väl känt själv också att man tänker, idag jag skiter i det. De får ringa om det är något. Ja, man får nog försöka att bara tänka att det här är en del av mitt yrke och ta sig den tiden och som du sa: kommunicera och informera. Det är en del av det vi gör. Helheten är det som blir vårt yrke.

Vi gled in på de mjuka värdena, men de är ju otroligt viktiga att prata om.

Definitivt, men om jag bollar tillbaka till dig lite då. För när du kommer upp på något typ av bjälklag, oavsett om vi om vi tar filigran till exempel vad? Vad är din erfarenhet av det? Vad är standard på ett filigranbjälklag som de det här? Det här vill man ha.

Nej, men först är det väl själva filigranen och det. Det är ju själva den här underkanten, det kommer ju på kran ofta då om man lyfter dit en betongplatta som en självbärande platta som står på stämpeln, och som har underkantsarmeringen färdig. Som man sedan lägger i installationerna och gjuter i, och så är det ju nästa våning, så det är underkanten på valvet eller hur man uttrycker det, Det första man behöver sätta ut är var filigranen ska ligga. Då får man klättra på någon stege och sätta markeringarna på något. Stämpel, eller inte stämpel? Men vad heter det? På bjälkarna som sitter på stämpeln.

Där har jag direkt en invändning. Jag anser att det inte är särskilt tryggt, smart eller lätt att arbeta med att sätta ut saker högt uppe på väggarna. Det har jag ju blivit ombedd många gånger. Ja, men kan du sätta start och stoppstreck för de här filigranplattorna som bjälklagsplattorna?

Hur hanterar man det? Det är jätteosäkert och inte kul alls. I första avsnittet berättade jag ju om en gång när jag höll på att ramla ner. Det var ett tillfälligt bjälklag ramlade ner i ett hisschakt, precis där jag skulle stå och sätta ut filigranen.

Första gången jag blev ombedd hade jag hört andra på firman prata om filigranutsättning. Då sa jag: Jag kan göra så här. Jag kan sätta start och stoppstreck på plattan, och sen får ni loda upp det med laser eller med vattenpass På ett bygge använde de laser, och på ett annat tog de bara vattenpasset och drog upp linjen på väggen. Plötsligt gick utsättningen fort för att jag kunde göra den i samband med att det stod inga väggar ingenting. Det är ett öppet, gjutet bjälklag eller en platta. Så det går fort att utföra och sen när de har ställt dit väggarna så går det väldigt snabbt för de att loda upp det. Det funkade väldigt bra på de byggena jag gjorde så.

Det lät mycket bättre än mitt sätt – flera gånger bättre.

Ja nej, men så, så det kan väl också vara ett sånt handfast tips för alla som jobbar med när man vill få filigranen att börja på rätt ställe. Föreslå att vi sätter ut det på planet under och så lodar vi upp det längs väggarna, då jobbar vi både fortare och säkrare.

Ja exakt man tar ju bort den risken. Men det är väl det så när den är där uppe. Ja, det är väl installationerna, håltagningen. Man får prata med alla teknikområden, typ el och ventilation och VVS. Det är väl håltagning. VVS:aren vill veta var avloppen kommer upp. De kanske har en färdig groda, alltså en förkopplad enhet för toaletten och allt runt omkring. Det är som en fabrikstillverkad enhet som bara kopplas in. Man försöker sätta ut dem. Man frågar egentligen alla yrkesgrupper vad de vill ha, så kör man det och det.

Brukade du, om de bad om till exempel alla uppstick.Körde du bara på det eller dividerade ni om du skulle sätta till exempel badrumsväggar, om vi pratar badrum som exempel? För många gånger så har vi ju landat i att det är bättre att de får ut färdig insida vägg, dels för att när de väl har ställt sin groda och exempelvis så kan de ju gå och dubbelmäta sig från väggarna överallt.

Jo men badrumsväggar var definitivt. Jag kommer inte riktigt ihåg, vad mer vi satte ut. Men badrumsväggar var det ju alltid. Jag gillar ju att ta alltså försöka fatta hur de jobbar, att hur tänker ni göra? Vad är det ni ska göra? Jag gillar inte att bara göra något för att någon säger ”gör så här”. Okej, jag kan göra det. Men jag blir så mycket gladare av att förstå hur de arbetar. Då kan man komma med : det är ju faktiskt väggavståndet som är viktigt inte kanske exakt vart det teoretiskt ska vara.

Nej, och när du har ställt dit grodan ovanpå alla centrumkryss där uppstickarna ska vara, ser du ju aldrig kryssen igen.

Precis. Och filigran är frustrerande när man jagar millimetrar. Det är ju jättejobbigt för där är uppstickande armering och det är ju jätteskrovlig yta. Verkligen filigranen, så det är riktigt eländig yta att få någon utsättning på. Man hittar nollan på någon uppstickande del och ritar sitt fina streck så sprayar man och så där. Sen kommer de och bara naja fast ett avloppsrör. Ingen finess där.

Men är inte det lite ett nyckelord också då i utsättningen och kanske och i all utsättning, men även här då på filigran och bjälklag. Att man vill så långt det är möjligt ha ett sätt att kontrollera efter att de har gjort sin installation så ska du på något sätt kunna dubbelkolla det mot något. Ett annat exempel, du lägger ju oftast radiatorrör och så gjuter du ju in i det här valvet och då vill de ju oftast veta vart ska radiatorrören upp. Och så får de då till exempel ett centrumkryss eller vissa vill ha ge mig bara vart fönstret är.

Men samma sak där, när de väl har liksom stått där och tittat, men nu är vi ungefär över ditt fina kryss. Hur ska de veta att de på rätt sida väg, att de kommer upp i en installationsvägg eller att de hamnar innanför färdig insida vägg? Då kan du erbjuda: Ska vi inte sätta ut färdig insida vägg också, så när ni har stoppat upp alla era radiatorrör då kan ni spänna upp ett snöre färdig insida och bara kolla att alla ligger rätt. Det är ett fåtal punkter till på bjälklaget och det gör att de kan göra en egen kontroll innan gjutning.

Jag fattar att de inte nöjer sig med insida vägg. Man kan gå med måttband från hörnen, så det går att lösa, men jag fattar att de vill ha sitt kryss, men erbjud den där lilla extra punkten så kan de även känna sig trygga med att det blir rätt.

Jo, men det jag tycker det är en jättebra princip att fråga, hur gör man det här lättare? Skulle det inte varit lättare att göra så här. Och någonting jag gjorde var att typ spreja ut vart de skulle klippa armeringen. Det finns ju underkantsarmering. Hur ska man förklara det för någon som aldrig varit på ett filigranbjälklag? Du har armering som ligger 10–15 cm upp i luften och den som små uppstickande ja, ingjuten i filigranen. Och så sitter de i luften så att när du korsar dom med till exempel större rörventilation eller avloppsrör så måste du ju klippa dem titt som tätt, Då hade jag med det teoretiska rörläget och drog bara en grov riktning med sprayfärg alltså 5 cm i närheten. Jag satte knappt ut enskilda punkter, utan svepte bara förbi i kontinuerligt läge. Då kunde någon gå efter och klippa armeringen. Det var ju någon byggare som uppskattade det väldigt mycket för jag sa, det måste ju vara lättare än att ni chansar. Det var på något ställe att man klippte upp hur mycket som helst.

Nej, men exakt, kan du inte länka till någon Google-bild i beskrivningen på avsnittet så kan se hur det ser ut?

Ja, får göra det.

Mycket filigransnack här nu.

Sedan är det väl kontrollen också. Man kan fråga: Ska ni inte dubbelkolla det innan ni gjuter? Det är ju alltid bra för att. Ofta stod någon med en stor bilmaskin och bilade dagen efter gjutningen för att något inte kom upp rätt eller hade flyttat på sig. Bara en sån service, när man mäter in och kontrollmäter kan man själv sparka lite på det som en enkel kvalitetskontroll att, eller när man märker alltså ni har ju ja, den satt rätt, men den sitter inte fast.

Nej.

Det är ju inte ditt jobb, men sådant kan man göra ju, när man ändå är där. De skulle ju kunna ta måttband och göra allting själv. Men du är ju där för att hjälpa dem.

Återigen att man förmedlar att det här är vi måna om att det blir bra tillsammans. Hur ser alla vi till att det här blir rätt?

Vad är det mer på filigranen? Nej, men det var väl allt. Det kan bli 50–150 punkter på ett vanligt standardhus. Sen var det gjutning och sedan är det lite rinse and repeat: baslinjer, ytterväggar och att komma överens om hur ytterväggarna ska sättas ut. Alltså, så väggarna är ju där är ju också komma överens hur man jobbar att ska man ha centrum eller ska man ha dem dikt an eller ska man ha offset eller?

Hur sätter du balkonger?

Hur sätter jag balkonger?

Jag tänker, prefab balkonger som kommer och ska krokas fast och gjutas in.

Ja, ja, det är inte jättemycket balkonger, men det var väl. Rikt och offset, alltså i sidled längs fasadlivet så var det väl två linjer, start och stopp. Och sen en offset alltså längst med fasadliv med ett avstånd där man kunde spänna upp en lina om man ville med ett… alltså fyra punkter, alltså nästan som på profiler. Jag tror det. Jag hade nog inget mer intelligent sätt, eller satte man en spik i varsin ände som hade rätt rikt och avstånd?

Det går att göra på olika sätt, men jag har satt ytterkanten på balkongen, det livet. Fast förskjuten inåt med ett specifikt med ett bestämt mått, om man hittar ett jämnt mått. Här är det 3,80 ut till och så har du den linjen? Ja, hur ska jag förklara, men ja, jag hoppas folk förstår hur jag menar. Men ja, yttersta linje på balkongen. Den som sticker ut från huset, den sätter jag med ett jämnt mått och sen sätter jag en extra rikt, så att de får en bakrikt på när de mäter ut.

Och det är sant. Ett gäng balkonger, då gjorde jag så också, men det blir nästan som en brunnsutsättning eller alltså inte.

Ja.

Du har två punkter som tillsammans definierar riktning och avstånd.

Ja, hade du avstånd på bägge?

Linjen är en exakt linje, fast bara sidoförflyttad in i huset. Spänner de upp den linjen kan de var som helst längs den mäta 3,80 ut och se att de hamnar rätt i liksom ut från huset, men du vill ju också veta i sidled eller vad ska man säga? Och därför sätter jag en extra rikt med noll så att du alltid kan få ut ett av hörnen. Sen finns det ju de som vill ha båda hörnen. Det ska vara hängslen och livrem. Men om ska vi tänker att vi försöker optimera, så få punkter som ger så mycket information som möjligt. Så valde vi att göra så på ett stort bygge. Åtta–tio våningar och det fungerade väldigt bra. En gång var jag ute i Göteborg vid hamninloppet så hade det precis kommit till sådan störtskur och sen det här typiska Göteborgs sommarvädret när det liksom bara molnen bara försvinner och så kommer det en jätteskarp sol, Allt var blött, samtidigt som solen låg på. Ni förstår – allt blänkte. Det är svårt att se och skärmen är full av vattendroppar fast solen bara steker så jag står och snabbt försöker och bara hitta nollan, nollan, nollan, perfekt, perfekt, perfekt.

De står där uppe och svär medan de håller på att sätta balkongen. Pontus, finns det någon anledning att du har satt en 30 cm längre ut? Alltså, det ser jättekonstigt ut. Jag går upp och tittar, ställer mig på min punkt och bara: Ja… Ja, du har rätt, det står inte 0,000, det står 0,300 ja, men det var också en så här jag var helt säker på att det var nollan. Där var det ju skönt att de var med hack i häl och att de liksom monterar samtidigt som jag satte ut, annars hade jag ju fått det samtalet sedan och inte förstått varför. Det hade jag förstås sett vid en egenkontroll senare, men det där är ja. Men återigen: stress, dåligt väder och viljan att bara bli klar och åka hem.

Och det där är väl vardagen på ett bjälklag tänker jag, du är jagad i bägge ändar.

Tyvärr så, men man får lära sig att andas ta det lugnt, sätt ut dina punkter och det är inte farligt att ställa sig på samma punkt igen. Innan du lämnar balkongen kan du bara kontrollera: Blev det rätt nu? Ja, det blir rätt skönt även om du har mätt in den. Man får försöka ta det lugnt. I slutändan är det ingen som tackar dig om det blir fel. Ta det lugnt.

Om man ska runda av lite där. Tycker du att folk vill ha mer utsatt på ett bjälklag idag än förr?

Ja. Jag tycker att det ökar hela tiden. Jag tror att det är en kombination av flera saker, bland annat ansvarsbiten. Ni har ju ändå utrustningen – och då har vi någon att skylla på. Nej, men alltså… Ja, chansen är kanske större att det blir rätt direkt. Och ingen vill riktigt ta ansvar utan man vill att mätaren ska säga var grejerna ska vara: Jag monterar, men säg bara var det ska sitta. Det tror jag. Sedan tror jag också att projekteringarna, ritningarna och kraven blir tajtare och tajtare. Arkitekter leker lite med vinklar, något ska vara runt och något annat ligger inte i 90 grader och då börjar det bli tufft att springa runt med måttband. Då börjar det nästan bli omöjligt på vissa ställen att sköta det, då måste du ha den här utsättningen, så det tror jag också bidrar till att man ställer högre krav. Toleranserna blir också tajtare. Den här bultgruppen måste sitta inom ett visst antal millimeter, eftersom hålen i foten som ska träs på bara har 3 mm spelmån.

Exempelvis sen det är klart, allting går ju att lösa. Men jag tror att man tajtar till allting och då blir det ännu mer. Ja, då ska vi nog ta med utsättning och mätning på detta. Det tror jag är de största anledningarna. Men ja, jag skulle säga att det är mer. Delar du den uppfattningen?

Ja, alltså som sagt: Nu har jag inte varit i produktion på fem år, och inte på ett bjälklag på kanske ännu längre, men det är uppfattningen när man pratar med folk. Jag pratar ju med många och det känns som alla säger det alltså. Det är återkommande. Frågan kommer ofta: Varför kan de inte bara göra det själva? Förr gjorde de ju det själva. Jag tycker att anledningarna du nämnde är helt rimliga och även där att det är ju rationellt alltså. Varför blandar du inte din egen betong liksom? Ja, om du beställer betongbil, Varför beställer du prefab i stället för att platsbygga allt? Det kostar förstås att ta in en specialist, men totalt blir det ofta billigare, så du flyttar ut kostnaden? Det går snabbare. Två gubbar med måttband som kostar 500 spänn i timmen var, jämfört med en specialist som kostar 800 spänn i timmen och gör detta dagarna i ända – det är en enkel uträkning.

Exakt. Det tror jag. Sedan, som sagt, jag har inte sprungit på bjälklag heller på jättelänge. Men återigen, alltså bara under de åren som jag har mätt i mycket så märkte jag ju stor skillnad från det första: ”Tja, kan du sätta en plushöjd och baslinjer?”, och sedan hörde man inget mer. Tills: ”Kan du sätta ut lite takstolar? Skit kanske i baslinjerna” Sätt en eller två takstolar så har vi dem att utgå från. Sedan gick det till: Vi vill ha allt utsatt och kontrollerat, som du sa. ”Hej, kan du komma och sätta ut?” ”Nu har alla gjort sina installationer på valvet, kan du komma och kontrollmäta före gjutning?” ”Nu har vi gjutit, kan du komma och sätta ut allt på den gjutna plattan?” så helt plötsligt var det ju jättemycket mätning, så nej, jag skulle säga definitivt att det ökar. Men det bådar ju gott för alla mättokiga.

Det är ju en sådan bransch. Vad tycker ni som lyssnar om de här sakerna? Skriv in, så tar vi kanske upp tankarna i något kommande avsnitt. Men det här var ett bra avsnitt. Det var många handfasta tips. Vi får försöka länka några bilder här också. Ja.

Ja, då ser alla vad vi pratar om.

Ja, exakt. Jag tror att det får bli ett avsnitt om mätosäkerhet. Vi har fått några frågor kring det, så vi får se om vi kan få till det framöver, men som alltid: Tack för att ni tar er tid att lyssna och sen också skicka in frågor gärna om ni har någonting eller kommentarer, så tar vi upp dem också.

Jajamen, tack så mycket.