026: Byggutsättning i praktiken, nät, pålning, grund och hantering av ritningar

Varmt välkomna ska ni vara till Mätpodden. I dag är det byggmätning på schemat. Pontus, du är ju en van byggmätare, eller har haft hand om många som har varit liksom på byggmätning. Vi fick ett lyssnarbrev helt enkelt, som var bra. Han tackade för podden, och han jobbar som platschef och kör totalentreprenader. Han är mätintresserad, har en totalstation och GNSS-stav som han använder för lite enklare utsättning och så vidare. Men han önskade egentligen ett avsnitt om byggmätning: byggnät, fallgropar, tips, hela förloppet, etablering, utsättning, bultgrupper, lägeskontroll och så vidare. Jag tänkte att vi gör det väldigt enkelt egentligen och pratar om det. Ja, kul.

Du är ju van att hålla i sådana jobb, så jag tänkte att jag ställer typ frågorna och så får du svara på dem. Jag har ju gått lite på byggen, men det börjar bli några år sedan också. Fem år sedan kanske, sen jag produktionsmätte på bygg. Men jag bara tänker, första frågan är: Man ringer så här. Ja, vi tänker alltså ett åttavåningshus i betong, och det är pålning. Så ringer jag: ”Tjena, tjena Pontus. Jag ska bygga här nu. Jag behöver utsätta det. Vad kostar det här?” Ett åttavåningshus, ofta är väl beställningen rätt så kort i alla fall, och så får man förfrågan om vad det kostar. Hur tänker man över huvud taget kring det?

Prissättning, tänker du?

Ja.

Nej, alltså spontant så behöver man ju ha lite handlingar. Visst, man kan lite så här höfta om man tänker grundläggningen. Man tänker, som du sa, att det är pålar. Ja, men ska vi sätta kaphöjderna eller sköter ni det själva? Ska vi ha koll på kapspillet? Gör ni det själva? Alla de här frågorna kommer ju lite med rutinen, för det plockas alltid på något från varje bygge som man ställer som fråga på nästa bygge. Men att begära in handlingar och se lite, till exempel med stål: Hur ser det ut? För ofta ska det sättas ut plintar. Ska det vara bultgrupper, ingjutningsgods eller svetsplattor? Det kan ju vara stor skillnad. Ingjutningsgods med färdiga bultgrupper är ju lite mer noggrant, att de gjuts in exakt, kontra en svetsplatta som smeden sedan kommer och svetsar sina pelare på. Det är ju inte riktigt samma.

Så det beror ju väldigt mycket på?

Ja, det beror väldigt mycket på. Men att få en bibba handlingar om det är så att vi liksom ska ge en budget på detta. ”Vi vill ha hjälp med utsättningen vi behöver.” Ibland är det ju även lite så som du säger, att de bara säger: ”Vi behöver hjälp med utsättning. Här har du ritningarna.” Ja, vad vill ni ha hjälp med då? ”Ja, det som behövs.”

Jo, så ser det ut många gånger.

Då gäller det ju också att vara tydlig med att jag anser att detta och detta behövs, och detta och detta kanske är bra att ha. Om vi klättrar upp lite på bygget och lämnar grundläggningen, och kommer till en färdig platta, så bygger vi ju mycket med prefab i Sverige. Då vill de ha väggarna utsatta, även om det är utfackningsväggar, sandwichväggar eller skalväggar, eller vad det nu må vara. De vill oftast ha ytterväggarna och alla bärande väggar utsatta. Men många gånger kommer man långt i efterhand på att det hade varit bra att ha kanske andra saker här inne utsatta.

Vi kommer till allt det där.

Men det är det jag menar. Redan i ett tidigt skede bollar man lite, som jag pratar med dig nu. Man har den här dialogen med den som ringer och säger: ”Jag behöver hjälp med utsättning.” Det tror jag är en bra grej, att man bollar igenom hela bygget och lyfter lite tankar. Den här personen, platschefen eller vem det nu är som ringer, har kanske inte satt sig in i detta alls. Då är det bra att man ventilerar lite.

Verkligen. Men visst är det löpande pris många gånger?

Ja, jajamän. Mer och mer blir det ju att man vill ha en budget, någon riktlinje mellan tummen och pekfingret. Det anser jag också att man ska kunna lämna. Men då måste man ha haft den här dialogen och vara överens om vilka moment de vill ha hjälp med och vad de tänker göra själva. Att bara lämna en peng blir ju dumt. Generellt, när man lämnar anbud eller budgetar, specar man upp allt man har kommit överens om i moment och prissätter momenten. Man kanske också förklarar att det här är under förutsättning att det blir så här många tillfällen. Om de sedan delar upp sitt bjälklag på fyra tillfällen är det klart att det drar iväg i tid. Kanske ger man en budget med effektiv tid, så vet de själva att det drar iväg om de delar upp det. Om pålningen kan sättas med trehundra pålar på en gång, eller om det ska sättas femton åt gången, är det ganska stor skillnad.

Nämen, vad bra. Jag tror det ger en bild i alla fall. Det är många frågor som man behöver besvara väldigt fort, eller ta reda på, för att kunna ge en kostnad. Men om man tänker där i början då, att vi säger att det är pålning. Egentligen handlar det ju alltid om att etablera byggnätet. Vad finns det för tankar där, utan att göra ett stomnätsavsnitt? Hur gör man, vilka olika metoder finns och vilken nivå lägger man sig på? Jag tänker pålning, och då tänker jag direkt på kontrollprogram också kanske. Vilka aspekter kommer upp där?

Alltså, pålning generellt, både pålning och kontrollprogram... Det vi pratar om egentligen är ju ett bruksnät för bygget, så vi behöver inte tänka stomnät. Däremot behöver vi hela tiden tänka på vad ett kontrollprogram är. Jo, det är att kontrollera omgivningspåverkan: Hur påverkar den här grundläggningen omgivningen? Grundpunkter för vår etablering kan ju inte vara i det område som vi anser riskerar att påverkas av pålningen. Man behöver ha fasta, bra punkter långt bort, som någon slags tumregel. Sedan kan det vara jättesvårt inne i en storstad. Det finns inte en massa bergknallar, utan det är mest andra byggnader och sådant man kan sätta på. Men då kanske man inte tar byggnaden precis bredvid.

För nu blandar du ju in kontrollprogrammet.

Ja, jag bara tänker att det kan vara en jättestor post. Jag ville bara lyfta det på något sätt.

Om vi bara tänker på pålarna så ska ett byggnät fortfarande vara så pass långt ifrån bygget att du inte riskerar att flytta alla dina punkter under arbetets gång. Men sätter du ut en påle fem millimeter fel så hänger det ju inte på det. Samtidigt ska man kanske inte springa och sätta ut pålar hela tiden med GPS om man ändå ska ha ett byggnät så småningom. Rent mätnoggrannhetsmässigt, om du har bra mottagning, hade du kunnat sätta alla pålar med GPS. Men oavsett ska du ha ett bra nät med dig från start. Framför allt pratar vi höjd, pålkapning och nivå på pålarna. Oavsett om mätteknikern gör det eller om du sätter ut en fix behöver du byggnätet. Det är grunden för hela bygget. Så du har helt rätt i att det måste man lägga lite kärlek på. Tyvärr var jag kanske lite snål med mitt byggnät i början, på de första byggena jag var på. Man lade ut några spikar eller någonting, började etablera sin totalstation och lade ut två reflexer någonstans. ”Det här funkar.”

Sedan börjar man göra grundläggningen och kommer på: Just det, de ska ju schakta ner så här många meter. Det börjar stå grejer i vägen och det behövs en till etablering. Helt plötsligt måste jag bygga ut mitt nät. Sedan, fyra våningar upp, kommer man på: Just det, det var åtta våningar. Jag måste bygga ut mitt nät. Man behöver alltså tänka lite på helheten från början. Vad är det här för typ av bygge? Hur ska vi ner och hur ska vi upp? Man kan inte alltid bygga ett optimalt byggnät som fungerar under hela byggtiden, men man ska ändå ta med hela bygget i beräkningen. Hellre en punkt för mycket än en för lite. Det är inte där tiden går när du väl etablerar ditt byggnät. Om du lägger ut två punkter till och får med dem i ditt grundnät är det inte jättemycket mer jobb. Kommer du på halvvägs in att de här två punkterna behövs, då är det mycket mer jobb.

Vad är det enklaste byggnätet? Kanske inte för ett åttavåningshus, men säg en hall, en industrihall. Vad är det enklaste, helt övergripligt, som man skulle kunna göra?

Minimalt, tänker du?

Ja, alltså lagom eller låg nivå.

I sådana fall skulle jag säga att man, oavsett vilken typ av punkter man har, behöver tänka på att kunna ställa upp inte bara på en enda sida av byggnaden. Om vi säger en logistikhall, så vet du att du kanske kommer behöva stå i varje ände och även i mitten. Tre, fyra punkter, helst spridda i väderstrecken, så att du inte är knuten till bara en sida. Annars riskerar du väldigt snäva vinklar på etableringen. Sprid ut dem och lägg ut en höjdfix någonstans där du vet att den kan användas under hela byggtiden. Den ska alltid gå att kontrollera mot och inte röra sig. Man ska inte bara lägga ut reflexer eller prismor och tänka: ”Det är fri station, jag plockar höjden från dem hela tiden.” Sätt en byggfix. Framför allt i storstäder händer det saker, och du kommer behöva dubbelkolla den någonstans, var du nu har satt den.

Så en höjdfix och tre, fyra brukspunkter skulle jag säga är minimum.

Jo, för någon ryker ju eller står dumt till, och då är det jobbigt.

Ja.

Vad tycker du om reflex versus prisma? När är det värt att alltid slänga ut tre, fyra prismor? Har det förändrats? Var du snålare innan, eller upplever du att du blivit snålare med tiden?

Jag upplever att jag blivit snålare med tiden. På stora byggen är det svårt. Då är vi tillbaka i stadsmiljön. Jag har jobbat mycket runt Göteborg, och när du bygger ett nät där och tar hänsyn till hela bygget kanske du pratar med någon fastighetsägare och kommer upp på ett tak för att sätta upp ett prisma. Då kanske du inte väljer att bara slänga upp en reflex. Ett tips jag har är att alltid sätta upp en reflex bredvid prismat. Vintertid brukar prismorna tyvärr frysa ibland och få kondens och annat, så att det blir svårt att mäta. Då fungerar oftast reflexerna, om de inte är alldeles för långt bort. Det är nästa kriterium, längden. Jag tror inte man ska ha en reflex på mer än femtio, sextio meter. Då blir det svårt att sikta rätt.

Reflexer har väl också nackdelar? Det var faktiskt ett väldigt bra tips att ha reflex bredvid, så att man har bägge.

Ja, jag tycker det är bra.

För reflexen har väl också nackdelen med vinkeln? Du tappar rätt mycket noggrannhet när du börjar vinkla. Du måste nästan träffa den rakt på.

Exakt. Det fungerar med hyfsade vinklar ändå, men visst är det så att prismorna är bättre. Sedan får man tänka: Hur svårt är det att bygga nätet? Hur länge kommer nätet att sitta? Hur ofta kommer jag vara här och etablera? Om man tänker på uppställning med fria stationer så har du i dag automatiserade funktioner. Du kan be stationen göra ett varv, söka upp sina prismor eller träffa alla prismor automatiskt och etablera. Under tiden kan du gå och förbereda annat. Det är rätt smidigt. Är du på ett bygge där det är många ometableringar, där du är flera dagar i veckan och bygget pågår länge, då ska du sätta prismor. Men komplettera gärna med reflexer.

Ja, det blir väl ett eget avsnitt om det någon gång. Men återigen: tänk igenom hela processen. Se till att ha lite redundans om något råkar försvinna, inte fungerar tillfälligt eller är blockerat.

Ja. Ett annat enkelt tips när du bygger ditt nät är att ställa upp stativet där du vet att du ofta kommer stå med stationen. Det har jag inte alltid gjort, men jag har kommit på att det kan vara väldigt bra. Du ska ju mäta in ditt nät och sätta nätet första gången, när du så att säga nollar det. Ställ upp stativet. Det har hänt att man bara kastar ut punkter utan att först ställa upp något stativ. När man sedan ska börja mäta in allting ställer man upp sig och upptäcker: ”De där två ser jag inte nu. Aj då.” Men det hade du sett om stativet stod där när du satte upp punkten. Ser du stativet från punkten kommer du också kunna se punkten från stativet.

Jag tycker det är en frän grej med till exempel Geminis nya releaser med Survey, att du kan simulera stomnät i 3D eller få fram siktlinjerna. Du kan sätta en station och visa siktlinjerna. Då kan du ha punktmoln och all data inne i din IFC-fil. Det kan man göra i Dalux eller vilken 3D-vy som helst. Tanken är: Kommer jag se det från botten? Kommer jag se det när jag står i mitten på ett våningsplan? Då kanske du inte ser neråt längre, och så vidare. Man behöver tänka igenom det. Men hur noga nätutjämnar du? Om du gör ett enklare byggnät, ställer du på flera ställen och nätutjämnar, eller blir det nollning från en station och sedan good enough?

Oftast är det nollning från en station, och sedan satsmätning på det.

Och du upplever att det duger? Det blir inte spänningar och så?

Ja, jag skulle säga att det duger. Överallt där jag har gjort så under åren har det ju blivit ett hus, så jag har inte stött på en massa bekymmer. Visst hade du kunnat lägga mer kärlek på det, göra en uppställning till och sedan nätutjämna, men jag tror att skillnaden är att du är så koncentrerad till en arbetsplats. Om det inte är en gigantisk arbetsplats har du din lilla yta där du kommer stå. Har du då dina brukspunkter, eller P-punkter, en bit ifrån och fördelade runt omkring kommer du ligga tillräckligt bra. Du ska bara inte ha dem i ett enda väderstreck, för då blir det problem och då får du de här kassa vinklarna.

Ja, de ska spridas så långt som möjligt?

Ja, fördela ut dem.

Typ som en stor triangel eller så?

Ja, jajamän.

Det var tillräckligt om nätet. Om vi går vidare och börjar från botten med pålning: Hur går pålutsättning till och hur ser processen ut, lite översiktligt?

Översiktligt så vill man, innan pålmaskinen kommer, ha så många pålar som möjligt utsatta. Många gånger får man beställningen: ”Kan du komma och sätta alla pålar?” Då frågar man hur de kommer att larva runt där. Kommer de börja längst in och jobba sig utåt? Behöver de lägga mattor och grejer överallt? Förmodligen behöver de göra några åtgärder på vägen. Ofta kommer man fram till att man inte kan sätta alla pålar på en gång, utan får sätta ett område och sedan ett annat. Det varierar i storlek. Tipset där är att sätta korta käppar.

Jag brukar inte bara spreja ut det. De larvar runt, det blir dåligt väder och så vidare, så jag sätter alltid käppar. Men jag sätter väldigt korta käppar, för att man ska kunna gränsla över dem. Jag har till och med varit med om att de har lagt en matta ovanpå. Det är bara som en liten stubbe.

Tio, femton centimeter?

Ja, max. Då kan man spreja toppen på käppen, som bara sticker upp några centimeter. Det är klart att den kan flytta sig lite, men oftast finns det ett antal centimeters tolerans. För betongpålar har man ofta ungefär tio centimeter radiellt från teoretiskt läge, och för stålpålar brukar det vara ungefär hälften. När jag sätter ut pålar har jag oftast med mig en mindre slagborrmaskin med trettio millimeters borr. Då borrar jag så att jag får ner en femtio centimeters käpp. Ibland knäcker jag dem på hälften, men jag får ändå ner käppen en bit så att den sitter, och sedan sprejar jag toppen. Då kommer den att synas.

Det är också ett bra tips att ha slagborr i bärlager och sådant. Det är hopplöst att försöka dunka ner dem. De blir knäckta och så vidare.

Och du får ont i handlederna och grejer. Att gå med det här slagspettet som många mätare springer runt med, det är svårt.

Hur sätter du ut lutande pålar? Vad ska man tänka på där?

Bara en sak innan jag glömmer det: skriv pålnummer på käppen, och även med sprejen. Ofta är det så pass nära i tid att sprejen syns. Annars kan de lyfta lite på käppen och se vad det står. Pålnummer är viktigt för dem för att kunna bocka av. Men lutande pålar sätter jag ut där de ska gå ner i backen. Det får du fram med den lutande längden och delta z.

När den skär ytan?

När den lutande längden skär ytan. Där har du var den ska gå ner och var den ska träffa. Sedan sätter jag alltid minst en riktning, oftast framför. Man måste tänka: Hur kommer den som ska använda det här att se det? Hur är hans perspektiv? I det här fallet sitter du i pålmaskinen. Du ser krysset, och framför krysset gör jag ett streck: här är riktningen. Många gånger kör jag olika färger. Då vet de att kryssen alltid har en färg och riktningarna en annan, så att de inte blandar ihop var pålen skulle gå ner och vad som bara var en riktning.

Jättebra. Tydlig kommunikation med färg.

Ja, allt som kan underlätta och undvika missförstånd är bra. Jag frågar också om de tycker att det räcker med en riktning framför eller om de vill ha en bakom också. Gubben som går där ute är ofta med och dirigerar. Då kan det vara skönt för honom att ha krysset, både fram- och bakriktning och ett sidomått. Det går ganska snabbt att sätta.

Och lutningen fixar pålkranen?

Lutningen fixar de på pålkranen.

De kollar på sin ritning att det ska vara si och så?

Jajamän.

Hur brukar kapningen och inmätningen för relationsmätning gå till sedan? Det ska väl ofta till konstruktören?

En viktig grej där är att göra det kontinuerligt. Man vill inte få en total rapport när pålkranarna har satt sista pålen och kapat den. Upptäcker man då att någon är sänkt, att någon har missats eller hamnat väldigt fel, är det jobbigt att gå hela vägen tillbaka och börja åtgärda det. Ha täta avstämningar. Säg att vi sätter tjugo pålar i ett sjok. Nästa gång du kommer ut och sätter tjugo nya mäter du in de föregående som är slagna och skickar till konstruktören. Fyll på en totalfil hela tiden. Annars vet ingen något förrän allt är färdigt, och då kanske det visar sig att trettio pålar behöver åtgärdas. Det är väldigt uppskattat när man kommer ihåg att skicka in kontinuerligt och fylla på.

Det är bra att känna till att konstruktören kan anpassa konstruktionen. De ser att en påle står tjugo centimeter fel och kanske armerar mer eller vill ha en extra påle. Det är rätt dynamiskt. Det är faktiskt lite roligt där. Det är väl den enda gången man ser en konstruktör ute på plats. De som konstruerar grunden anpassar sig faktiskt. En påle kanske inte fick stoppslag, den är knäckt eller har glidit på berget när den skulle djupt ner. Det finns rätt mycket som kan hända.

Och det måste inte alltid vara en åtgärd i form av en massa nya pålar. Som du säger kan man välja att göra en försänkning eller en grundbalk mellan två pålar, så att det fungerar. Det finns många olika åtgärder. Men det är tråkigt att få totalrapporten i slutet. Ha så täta avstämningar som möjligt och gör färdigt löpande. Det bästa är också att pålarna kapas kontinuerligt, för då får du ett exakt läge.

Hur mäter du in dem? Vad tycker du är bästa sättet?

Reflektorlöst, med lutande längd.

Alltså att man mäter reflektorlöst på två kanter?

Antingen gör du så, eller så kör du lutande längd, alltså specialkoden lutande längd, och lägger in radien.

Jaha, ja.

Så länge du inte står väldigt högt eller väldigt lågt och mäter, för då får du såklart en liten differens. Annars är det ju som du säger.

Du bara siktar mot mitten då? Ja, det var mycket smartare. Jag har gjort det mycket jobbigare. Jag har mätt reflektorlöst på två kanter, så att det blir fyra punkter, och sedan har jag satt in ett block i hörnet som motsvarar pålen. Det där var mycket smartare.

När de är slagna högt och sticker upp mycket har man ibland turen att de flesta är slagna i höjd, så att man kan ställa ett miniprisma ovanpå. Då får man bara ta hänsyn till det. Det fungerar när det är rakslagna pålar. När det är snedställda pålar behöver du ändå ha två mätpunkter på dem. Det finns olika sätt att mäta också. Geo har ett sätt där du kan mäta och lägga in lutande pålar. Det har säkert Topocad och Gemini också. Men bondpatentet är att mäta lutande längd och två punkter. Då kan du sedan lägga dem i rätt höjd. Kontinuerlig avstämning och rapportering till konstruktören är nog nyckeln där.

Grymt. Det är ju en masterclass i grundutsättning.

Så långt vi två vet i alla fall.

Vad händer sedan? Det ska ju schaktas ut. Tar man ut volymer här, eller vilka andra grejer hamnar här?

Om vi bara stannar pyttelite vid pålarna finns det två saker till som kommer med erfarenhet. Den ena är pålkap. Det är en kostnadsfråga. Man får betalt för slagen påle och inte sådant som inte är slaget, om man säger så. Många gånger ska man därför ta fram pålkap: hur mycket blev över när de kapade, hur långa bitar blev kvar och vad blev den totala längden? Ibland kommer beställningen lite för sent, att du ska ha koll på det. Så börja med att fråga: Ska jag hålla koll på pålkapet, eller gör någon annan det? Springer ni med tumstock innan ni skickar iväg bitarna? Vem sköter pålkapsrapporteringen?

En annan sak gäller stålpålar: skillnaden mellan kaphöjd och färdig stålpåle. Stålpålarna kapas i en höjd, gjuts och får sedan en platta ovanpå. Den plattan är ett antal 20–30 millimeter. Det finns någon standard, jag kommer inte ihåg den i huvudet. Oftast är det plushöjden för den färdiga pålen som står i handlingarna, vilket är rimligt. Men om man inte tänker på det kommer alla att bli ungefär tre centimeter för låga. Så för stålpålar: kontrollera vad som är kaphöjd och vad som är färdig pålhöjd. Det är två tips till. När det gäller mängder är det framför allt kapet.

Sedan blir det väl plintar, någon elgrop rätt tidigt och hisschakt?

Grundbalkar, sulor, alltså voter. Mycket av grundbalkarna bygger på att de har fått en rapport om att pålarna står bra inom felmarginalen. Då går de på pålarna när de gör sina grundbalksformar, och det är tillräckligt bra. Däremot tänker man ibland: ”Vi sätter hisschaktet enligt pålarna.” Ett tips till alla är: gör inte det. Ett hisschakt är jättetråkigt att få fel, och det är väldigt lätt att få fel om du bara går på pålarna. Det kommer att bli fel om du bara går på pålarna.

Vad menar du med att gå på pålarna?

För hissen brukar du ha en grupp om fyra pålar.

Fyra pålar under den?

Ja. Många gånger tänker man att man mäter från dem och gör någon kryssmätning, och så blir det där hisschaktet. Men sedan kommer mätteknikern och sätter ut resten av grunden. Även om storleken på hålet stämmer är sannolikheten liten att vinklarna stämmer.

Det blir fel.

Ja, jag vågar säga att det nästan alltid blir fel om man försöker sätta det själv. Jag har många gånger varit med om att man på gjuten platta får sätta ut hur det faktiskt ska vara. Då får de göra om, bila, kapa och ha sig. Den extra timmen som mätteknikern registrerar på hissgropen är ingenting i sammanhanget jämfört med om det blir fel senare.

Vi säger lägeskontroll.

Ja.

En snabb fråga där: Vem har hand om utsättningen på ett bygge? Alltså inte mätteknikern, utan någon utstakningsansvarig. På en villa kommer kommunen ofta och gör finutsättning av hushörnen och lägeskontroll. Hur ser det ut på ett sådant här bygge? Är det kommunen, eller kan man ta över ansvaret själv?

Oavsett om du bygger en villa, ett stort lägenhetskomplex, ett badhus eller något annat, så länge en byggnad ska uppföras och det finns ett bygglov som hänvisar till placeringen på fastigheten, ställer kommunen krav på den som gör det. Men du kan anlita en fristående sakkunnig för utstakning och lägeskontroll. Det finns kommuner som har skrivit in att de själva vill utföra lägeskontrollen. Det man ska komma ihåg är att utstakning och lägeskontroll bara handlar om placeringen av byggnaden, eller det som ska byggas, på fastigheten enligt bygglovet.

Det är fasadmåtten för det man har lämnat in i bygglovet, oftast?

Placering i plan och höjd. Det kommunen vill garantera är att huset, eller vad det nu är, hamnar på rätt plats enligt det godkända bygglovet: så här långt från tomtgränserna och på den här plushöjden. Det måste en sakkunnig göra. Det får inte vem som helst göra. Kommunen ställer krav och hänvisar ofta till Lantmäteriets riktlinjer för fristående sakkunnig. Där krävs både utbildning, praktisk erfarenhet och kunskap.

Du kan ansöka hos kommunen och säga: ”Jag vill med min utbildning och kunskap sköta utsättningen av byggnaden och lägeskontrollen på den här fastigheten. Det gäller det här diarienumret eller bygglovet.” Sedan måste man ha koll på vad kommunen kräver. Vissa vill att du lämnar in utsättningsdata innan du sätter ut, och de kan ha olika krav på hur lägeskontrollen ska levereras. Det skiljer sig från kommun till kommun.

Nu blir det ett långrandigt svar på en enkel fråga, men det är bra att känna till. Ibland tänker man: ”Jaha, får jag inte mäta något då?” Jo. När grunden till huset är satt korrekt enligt bygglovet bryr sig kommunen inte om hur du bygger där inne, vem som mäter på plattan eller vem som sätter ut uppstick, radiatorer och annat. Det viktiga är att huset hamnar rätt i höjd och plan på fastigheten enligt bygglovet.

Sedan blir resten nästan en kvalitetsfråga?

Jajamän. Man ska inte blanda ihop resterande byggutsättning och inmätning med utstakning och lägeskontroll. Det är inte samma sak.

Hur svårt är det att få godkännandet? Det är olika i varje kommun, som du säger, men ofta laddar man ner en blankett, skriver under och skickar med den?

Ja. I vissa kommuner behöver du bli godkänd som person första gången du ansöker om att få vara fristående sakkunnig. Det handlar då inte bara om rätten att göra det på just den fastigheten. Nästa gång finns du i deras register som godkänd, och då behöver det egentligen bara anmälas för varje bygge eller projekt. Det här är något som måste göras. Det är inget man kan välja bort. Om inget annat sägs gör kommunen det. När du ansöker om bygglov ingår utstakning och lägeskontroll, och sedan får du aktivt säga att du vill ansöka om att göra det i egen regi. Man kan aldrig ta bort det helt, och kommunen gör det om ingen annan gör det. De tar såklart betalt för det. Gör man det i egen regi kan man helt eller delvis dra av den summan från kommunen.

Det blir väl ofta en samordningsfördel när man gör det i egen regi, eftersom man kan göra annan utsättning samtidigt. Det är väl den stora fördelen?

Det är den stora fördelen. Långt svar på en kort fråga, men så är det.

Det var ett riktigt bra svar. Jag tänker att vi stannar kvar lite vid rätt och fel, och hantering av ritningar och underlag. Revideringarna börjar ju komma direkt när det börjar pålas och fortsätter sedan att strömma in. Vilka fallgropar finns? Hur vill man ha underlagen? Vad gör man med dem? Och varför kostar mätaren pengar fast han inte syns på bygget?

Sitter du ner nu? Nu kör vi.

Kör du.

Det här är väl den största delen av en mätteknikers jobb, skulle jag säga. Att sätta ut punkterna är en del. Byggnätet och de mättekniska grundförutsättningarna är också en del, ett visst antal procent. Men sedan är det precis det du pratar om: handlingar, revideringar och avstämningar.

Historiskt är mätteknikerna ofta bland de första som börjar lägga ritningar ovanpå varandra, nästan som bakplåtspapper. Projektörerna säger kanske att de redan kontrollerar varandra, lägger ihop underlagen och har samordningsmodeller. Ja, det stämmer när samordningen i projekteringen är bra och alla kontinuerligt har varandras senaste underlag. Men många sitter i olika företag och arbetar med varsin projekteringsdel. Har samordningen varit lite halvdålig är sannolikheten stor att alla inte sitter med varandras senaste material. Det märker mätteknikern ofta först.

En annan sak som är bra att lyfta är att den giltiga bygghandlingen på bygget är PDF-bibban. PDF:erna läggs ofta upp på portaler och meddelas i PM. I ett tidigt skede kanske man har bett om DWG:erna och fått dem upplagda. Många jobbar i 3D-modeller, snittar upp det och lägger sedan upp filerna. Men DWG-filen kanske fortfarande är daterad första januari tvåtusentjugotre, medan PDF:erna har reviderats genom PM två, PM tre och PM fyra.

Är man ny inom byggmätning måste man ta med sig att man inte bara kan tänka: ”Jag jobbar med DWG. Där hittade jag DWG-filen, den tar jag.” PDF:erna är tyvärr det som är den giltiga bygghandlingen och som alla går på. Man kan tycka vad man vill om det, och det kanske är på väg åt ett annat håll, men vi måste kontrollera PDF:erna. Vi vill gärna ha DWG och IFC eller samordningsmodeller också, så att vi kan bekräfta att vi har tolkat ritningarna rätt. Det är kanske det största användningsområdet för IFC i dag. Även om man börjar kunna lägga in IFC i handdatorerna och sätta ut direkt ur modellen är det framför allt ett hjälpmedel för att kontrollera att man har tolkat planer, sektioner och detaljer korrekt.

Sedan kommer nästa sak: alla revideringar. Det byggs ofta långt innan alla har tänkt färdigt. Man bygger på granskningshandlingar, ibland ännu tidigare skeden, samtidigt som folk fortsätter tänka och ändra. Ett skräckexempel är när man är på näst sista eller sista våningen i ett flerbostadshus och det kommer ändringar från K och KP på hela stommen. Men sex våningar är ju redan gjorda. Då kan man inte plötsligt säga att en hjärtvägg har ändrats i dimension utan att det leder till åtgärder i efterhand. Det säger något om hur produktionen ofta måste gå igång långt innan alla har tänkt färdigt.

Ja, det är alltför vanligt.

Och samma sak gäller frågan om vad mätteknikern fakturerar när han inte är på plats. Ta bara håltagningar i HDF:er, filigran eller platsgjutna konstruktioner. Bara att kontrollera en handling tar tid. Alltför ofta pratar inte K och KP samma språk.

När du säger KP?

Prefab.

Jaha, prefab. Okej.

Prefab kanske lämnar en ritning med all filigran. Du ska kanske hjälpa till att sätta ut ett startstreck för var de ska börja lägga filigranen. Den är redan vad den är, höll jag på att säga.

Förklara gärna vad filigran är, för första gången jag hörde det fattade jag ingenting.

Det är en typ av bjälklag. Egentligen är det ett prefabricerat bjälklag med bottenbetong och armeringsgrund, kan man säga, med kanter runt om. Det blir som ett undre bjälklag eller en form för att gjuta det färdiga bjälklaget.

Man pratar ofta om valv eller bjälklag. Tänk dig mellanvåningen utan byggspråk: du ska göra ett tak och samtidigt golvet till nästa våning. I stället för att traditionellt forma med plankor på stämp och stöttor, lägga armering och gjuta allt, har du stämp och stöttor och sedan kommer filigranen. Den lyfts med kran och är ofta tre, fyra centimeter tjock. Det sticker upp en massa armering och finns formkanter. Sedan kan ventilation och el dra sina installationer och rör. Därefter lägger man mer armering ovanpå och gjuter, och då har man golvet till nästa våning färdigt. Det är väldigt vanligt i prefab- och betonghus.

Anledningen till att jag pratar om K och KP är att de måste leva i symbios. Konstruktören förklarar hur saker ska se ut, och vissa delar ska sedan förproduceras i betong någon annanstans. Allt går ihop med vartannat, och stål kommer också in. Du har ett exempel med en stor trappa som skulle sättas. Jag satte ut stålet, men när prefabtrappan kom och skulle monteras stämde den inte alls med de bärande balkarna jag hade satt ut. Det visade sig att K hade ritat om, men prefab hade inte uppdaterat sina underlag.

Eller tvärtom: stålet hade uppdaterats, så jag satte ut hur det nya skulle vara. Men den färdigkonstruerade trappan, som bara skulle ställas på plats, var gjord efter en tidigare version. Det är också ett tips: stirra dig inte blind på bara ritningen för det du ska sätta ut. Ska du sätta ut HDF, kontrollera de andra ritningarna också. Den lilla extra tiden för att lägga ihop ritningarna och kontrollera att de är synkade är viktig. Ska du sätta ut plintar med ingjutningsgods, ta hem stålritningen också och kontrollera.

Mätaren är oljan i maskineriet och hjälper projektet att flyta. En duktig mätare kan lite av varje och ser att något inte kommer att matcha. Ju tidigare du säger till, desto mindre kostar det att fixa och desto mer uppskattad blir du. Det gäller ju i all mätning.

Exakt. Det finns två vägar att gå. Man kan säga: ”Det är inte min uppgift att samordna projekteringen. På det här bygget vill de inte att jag lägger tid på portalerna, utan de skickar filer till mig. Då sätter jag ut efter dem och så får det bli vad det blir.” Eller så säger du: ”Jag vill gärna ha er logg eller alla de senaste filerna, så att jag åtminstone kan lägga ihop dem och se att det lirar.” Inte för att prata ner projektörer eller projekteringsskedet, men det är väldigt ofta inte färdigprojekterat. Produktionen är igång innan allt är klart, och då är det inte konstigt att det blir missar. Alla uppdaterar olika snabbt, och informationen måste gå genom flera led innan alla ritningar är uppdaterade. Det är inte så att man trycker på en knapp och alla handlingar uppdateras samtidigt.

Nej, projektörerna är pressade. Det lyser i många fönster i projekteringsskraporna på kvällarna.

Jag tror att din fråga om vad man vill ha egentligen får svaret: så här ser det ut. Vi måste rätta oss efter verkligheten på byggena. PDF:erna måste vi alltid kontrollera, vad vi än tycker. De gäller. Håll också koll på de olika saker som hör ihop. Vi är ofta de som ser att VS och plintar krockar. Vi är ofta de som ser att stålets stomlinjer, som kanske ligger i kanten på stålet, inte stämmer överens med A:s baslinjer, så att man inte blandar ihop dem. Allt sådant är det ofta vi som ser.

Ja, det är mycket här. Det här blir en bra fortsättning. Nästa gång får vi prata om stomlinjer, väggutsättning, finutsättning, installationsutsättning och så vidare. Men nu hinner vi inte mer. Det var grym information du delade. Då har vi pratat lite om etablering, pålning, grunden och samordningen.

Skriv gärna in fler frågor om ni har några. Tack för att ni tog er tid att lyssna.